publicerad: 1929
GRUVLIG grɯ3vlig2, äv. (numera nästan bl. emfatiskt o. skämts.) GRUVELIG -ve-, adj. -are ((†) superl. -st Linc. Iiii 2 a (1640), Livin Kyrk. 49 (1781)). adv. = (†, Carl IX Rimchr. 25 (c. 1600), Lenngren (SVS) 1: 71 (1774)), -A (†, Job 37: 5 (Bib. 1541), Nicander SalOrdspr. 72 (1760)), -E (†, Svart Ähr. 63 (1560)), -EN (numera föga br., GR 29: 261 (1559), Svedelius Lif 437 (1887)), -T (Reenhielm OTryggv. 219 (1691) osv.).
Ordformer
(gruvl- o. d. 1526 osv. gruvel- o. d. 1521—1906. gruful- 1659. -ligen, nom. sg. m. 1541. -ligit, -leget o. d., n. sg. o. adv. 1521—1787. -ligt 1712 osv.)
Etymologi
[fsv. gruffwelika, adv. (jfr gryelig, adj., grywelika, adv.); liksom d. gruelig (ä. d. gryelig), nor. dial. gruveleg av (l. motsv.) mnt. grūwelik, till grūwen (se GRUVA, v.); jfr t. greulich]
1) som man ”gruvar sig” över, som väcker l. inger fasa; fasansfull, förskräcklig, förfärlig, fruktansvärd, ohygglig, hemsk, ryslig; hisklig, gräslig, vederstygglig, avskyvärd; förr äv.: skamlig, skändlig; äv.: ytterst svår samt (numera bl. vard.) med svagare bet., övergående i 2: otäck, obehaglig, besvärlig. En gruvlig ogärning, olyckshändelse. En gruvlig död. Gruvlig köld, törst. The grufwelige Tyranniske gärningar, som K. Christiern .. bedrifwit hafwer. GR 1: 18 (1521). Them reddom och wantrooghnom och grufflighom. Upp. 21: 8 (NT 1526; Bib. 1917: de som hava gjort vad styggeligt är). Herrans dagh kommer gruffuelighen, wreedh, grym, til at förderffua landet. Jes. 13: 9 (Bib. 1541). Det .. (berättas), att Tillij gruveligen huserar ij Mark Brandenbork. OxBr. 6: 10 (1626). Grufvelig och vederstyggelig stanck. Hiärne 2Anl. 143 (1706). De grufligaste nidingsdåd. Leopold 3: 67 (1802, 1816). Förra vintern var gikten gruvlig mot henne. Lagerlöf Liljecr. 48 (1911). — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b). (Herren) skal ganska gruffueligha och snarligha komma offuer idher. Vish. 6: 5 (Bib. 1541). Fast mera är alt thet nödigt, som kan giöra .. (en avrättning) mera grufvelig för menigheten. Nehrman PrCr. 313 (1759).
b) (†) om person, handlingssätt o. d.: grym, ondskefull, våldsam, sträng, hård. VarRerV 59 (1538). Iagh skal giffua the Egyptier vthi gruffueligha Herrars hender. Jes. 19: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: i en hård herres hand). Tvänne Läkare i Paris, af hvilka den ene alltid recommenderade Caffé åt sina sjuka, men den andre grufligen förböd det. Thorild 4: 169 (1795). Runeberg 3: 124 (1832).
2) (numera bl. vard., känslobetonat) med begreppet ”fruktan” o. d. i det närmaste l. fullständigt försvunnet: omåttlig, ofantlig, kolossal, oerhörd, ”väldig”, ”faslig”; ss. adv.: i högsta grad, ofantligt, oerhört, ”väldigt”, ”fasligt”, ”förfärligt”, ”rysligt”. GR 29: 261 (1559). Wårt hierta war så grufwelige lätt och lustigt när wij fölgde thenne Herren (dvs. Gustav Vasa) til Örligh. Svart Ähr. 63 (1560). Een grufweligh stoor Stierna. Schroderus Os. 1: 808 (1635). En gruvelig confusion åg villervalla. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 52. Uti så grufligt bistra tider. Lenngren (SVS) 1: 14 (1775). Jag rodnade grufligt. Knorring Cous. 1: 72 (1834). Det var gruvligt så sent det hade blivit. Lagerlöf Holg. 2: 73 (1907).
3) (†) som man gruvar sig för: respektingivande. En gruffueligh Egyptisk man. 2Sam. 23: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: ansenlig). jfr: Den ej grufvelig är, .. han går åt i dessa tider. Högberg Vred. 3: 247 (1906).
Avledn. (till 1): GRUVLIGHET, r. l. f. fasa, fasor; förr äv.: styggelse. (I ”det nya Jerusalem”) wardher intit inkommande .. thet gruffueligheet gör. Upp. 21: 27 (NT 1526; Bib. 1917: som gör vad styggeligt är). Thet moste doch ware een gruffueligheet, / At med Fruer oc Jungfruer är så skeedt. Svart Gensv. G 8 b (1558). De borgerliga krigens långvariga grufligheter. Atterbom Minn. 408 (1818). De .. hade genomgått dödens gruvlighet. Lagerlöf LöwR 110 (1925). särsk. (†) till 1 b: grymhet, våldsamhet. Gustaf II Adolf 144 (1617). När straffet warder, efter brottet .. lämpat, kan thet ei hafva namn af någon tyrannisk grufvelighet. Sahlstedt Hofart. 140 (1720). Anfallet sker med grufvelighet, så att fienden .. nödgas draga sig tillbaka. Ekman Dagb. 107 (1789). Wahrman (1814).
Spoiler title
Spoiler content