(gräda (i bet. 2 b) 1685—1712. gröd(h)a 1541—1769, 1808 (: grödelig))
Etymologi
[fsv. grödha, läka, motsv. d. grøde, frodas, isl. grǿða, bringa ngt att växa, läka, nor. dial. grøda, bringa ngt att växa, läka; av ett nord. grōðian, avledn. till stammen i GRODD.Skrivningen gräda beror på direkt efterbildning av den på motsv. senare (nyisl.) uttal beroende, isl. stavningen. — Jfr GRÖDA, sbst.]
(†)
1) intr. o. i pass. med intr. bet., om växt: gro, växa, grönska, frodas, förkovras; äv. bildl. (Gräshopporna) skola vpäta all idhor grödhande trää på markenne. 2Mos. 10: 5(Bib. 1541). Lärdomen är ett Fröö; där af Wijsdom gröder i hiertat. Stiernhielm Herc. 419(1658, 1668). När thet (dvs. fröet) warder sådt, tå kan thet gro och grödas. Spegel GW 256(1705). (Sv.) Grödande, .. Grönskande, (lat.) Virens, viridans. Schultze Ordb. 1631(c. 1755). — särsk. i överförd anv., i p. pr., om åker: som står med gröda. Grödande åkrar. Fischerström Tal 85(1769).
2) tr.
a) giva fruktsamhet åt, befrukta. Och si han (dvs. Moses) säger thet at Fisk och Fogel föddes / Af Watnetz kalla Qweed, som af Gudz Ande gröddes. Spegel GW 187(1685).
Avledn. (†): GRÖDELIG, adj. om väderlek: varunder växtligheten frodas; jfr GRÖDA, v. 1. Under en grödelig höst-väderlek växer (gräset) mycket. EconA 1808, juli s. 84.—
GRÖDNE, m., anträffat bl. i oblik kasus grödna. till 1: frodighet, grönska. Marken står i flor, och fullan grödna. Stiernhielm Parn. 1: 10(1651, 1668).
SAOB
