SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRÖNLÄNNING grø3n~län2iŋ, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-länding 1681)
Etymologi
[avledn. av GRÖNLAND]
(föga br.) grönländare. Grönländingarnas Båtar. Verelius 125 (1681). — jfr SYD-GRÖNLÄNNING.
Spoiler title
Spoiler content