GUBBIS gub4is, m.; best. -en, i best. anv. äv. utan slutartikel.
Etymologi
[sv. dial. gub(b)is, (liten) gubbe, ofta om husbonde; sannol. kortform till GUBBE II; jfr GUBESON]
(bygdemålsfärgat l., numera föga br., vard.) ”gubbe(n)”. Schwartz Pos. 146 (1863; motsv. GUBBE II 2 d). Lilla gubbis, hva du e rar. Fyris 1897, nr 50, s. 2 (fr. Sthm; motsv. GUBBE II 2 f?).
