SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GUASCH gɯaʃ4, äv. gu-, äv. -a4ʃ, äv. med mer l. mindre fr. uttal, r. (f. ÖoL (1852), WoJ (1891)); best. -en; pl. (i bet.: guaschmålningar) -er.
Ordformer
(i sht förr vanl. med fr. stavning. gouasch 1808. guache 18151910. guasch 1868 osv.)
Etymologi
[av fr. gouache, av it. guazzo, eg.: pöl, äv.: vattenfärg, av lat. aquatio, bevattning, pöl, till aqua, vatten(se Å, sbst.)]
mål. benämning på visst målningssätt varvid guaschfärger användas o. grunden bildas gm vita l. ljusa täckfärger (icke ss. i akvarell gm utsparning av det vita papperet l. dyl.); äv. konkret: guaschmålning. Målningar i Gouasch. DA 1808, nr 16, s. 5. Levertin Lafr. 94 (1899). Man kan hänsynslösare ändra i guachen än i akvarellen. Nyblom Akvarellm. 41 (1910).
Ssgr (mål.): GUASCH-FÄRG. vattenfärg tillsatt med harts, lim, gummi l. dyl. (använd vid guaschmålning). Ekenberg (o. Landin) (1890).
-MÅLERI.
-MÅLNING. ofta konkret.
Spoiler title
Spoiler content