SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GUDAKTIGHET 3daktig~he2t l. 3d~ ak2tighet, äv. (numera i sht i vissa trakter) gɯdak4tig~he1t (guda´ktighet Weste), r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-ig- Vish. 10: 12 (Bib. 1541) osv. -ug- FörsprNT 5 a (1526))
Etymologi
[till GUDAKTIG]
(numera bl. ålderdomligt, föga br.; jfr anm. vid GUDAKTIG) gudsfruktan, fromhet; äv. konkretare; jfr GUDLIGHET. The quinnor .. som theras gudhactugheet bewisa medh godha gerningar. 1Tim. 2: 10 (NT 1526). (Att ånyo omtala) en så högh Persons (dvs. kejsar Theodosius) sanskyllige Gudachtigheets Exempel. Schroderus Os. 1: 507 (1635; lat. orig.: exemplum veræ & piæ humilitatis). Iag skal .. förmana .. (mina åhörare) til Gudachtighetenes öfning. Kyrkol. 22: 2 (1686; ur prästeden). Litet mer historia, litet mindre gudaktighet hade ej skadat (i ett visst minnestal över K. XII). Tegnér (WB) 3: 384 (1819). Allt i .. (katakomberna) tycktes andas renhet och gudaktighet. (Cavallin o.) Lysander 291 (1876). Östergren (1926). — jfr SKEN-GUDAKTIGHET.
Ssgr (Anm. Ssgr med gudaktighet synas företrädesvis ha varit omtyckta under upplysningstiden): GUDAKTIGHETS-KUNSKAP. (†) At .. under .. ordning inbördes .. undervisa hvarannan uti gudacktighetskundskap och den lefvande Christendomen. 2RARP 5: 156 (1727).
-KÄNSLA. (numera knappast br.) fromhetskänsla. Wulf Köppen 1: 682 (1799). Wallin 1Pred. 3: 412 (1826). Bremer FamH 2: 164 (1831).
-RÖRELSE. (†) from rörelse, religiös rörelse. Hafven I ej .. förmärkt edra inre Gudaktighetsrörelser småningom aftyna? Lehnberg Pred. 1: 8 (c. 1800). Thomander Pred. 1: 152 (1849).
-VÄG. [ytterst efter sådana uttr. i NT som rättfärdighetens väg] (föga br.) teol. jfr SALIGHETS-VÄG. SvMerc. 6: 384 (1760). En menniska (skall) från början af sin gudaktighetsväg .. göra sig reda för, hvad hon verkligen vill vinna. Rudin 1Evigh. 1: 292 (1871, 1878).
-VÄRK, n. (föga br.) fromt värk, t. ex. allmosegivande, andaktsövningar. (Fr.) Oeuvres pies, (sv.) gudaktighetsverk. Holmberg 2: 388 (1795). Melin JesuL 2: 7 (1843). Schulthess (1885).
-ÖVNING. (mindre br.) utförande av religiös handling, i sht vid sidan av den offentliga gudstjänsten; andaktsövning. Sahlstedt Hofart. 41 (1720). Att fira gudstjänst eller att öfverhufvud deltaga i gudaktighetsöfningar på kommando, det har .. sina .. betänkliga sidor. PedT 1900, s. 429. Östergren (1926).
Spoiler title
Spoiler content