publicerad: 1929
GUDFRUKTIG gɯ3d~fruk2tig, stundom gɯdfruk4tig (gudfru´ktig Weste), adj. -are ((†) superl. best. pl. -igste Spegel Oliw. A 1 a (1675)). adv. -T (Serenius Ss 2 a (1734) osv.); jfr GUDFRUKTELIGA.
Ordformer
(gud(h)- GR 1: 23 (1521) osv. guds- Rudbeckius Horn D 3 b (1618: Gudzfruchtigheet), Böttiger 3: 33 (1843, 1858; lagt i munnen på en bondgumma). -ig(h) GR 1: 23 (1521) osv. -ogh Apg. 2: 5 m. fl. st. (NT 1526). -ugh Apg. 10: 22 (NT 1526))
Etymologi
[jfr d. gud(s)frygtig, fd. gudhfrykteligh, adj.; efter mnt. godevruchtech (nt. goddsfrüchtig) l. t. gottesfürchtig (ä. t. gottfürchtig); se GUD II o. FRUKTIG, adj.2; jfr got. gudafaurhts, feng. godferht, fht. gotforht med samma bet. Ytterst efter motsv. uttr. i den gr. o. hebr. bibeln (gr. ϑεοσεβής med samma bet. redan i profan gr.)]
1) om person: som fruktar Gud (se FRUKTA, v.1 3), from, religiös; jfr GUDAKTIG 1, GUDLIG 2 a; stundom, i sht i senare tid, ironiskt, med bibegrepp av överdriven l. trångbröstad religiositet; jfr BIGOTT. GR 1: 23 (1521). (Gustav Vasa) war .. myckit gudfruchtig, så at han thiente Gud gierna både afton och morgon för ähn han wtgick. Brahe Kr. 3 (c. 1585). Han .. är en stilla och Gudfruktig Man. Dalin Arg. 1: 14 (1732, 1754). I husen bodde gudfruktiga läsare. Nordström Landsortsb. 79 (1911). — jfr HALV-GUDFRUKTIG.
a) (†) religiös, from. Brahe Oec. 11 (1581). Några Gudfruktiga kyrkioseder och Christeliga böner. Bælter Cerem. 76 (1760).
b) fylld av gudsfruktan. Ett fromt och gudfruktigt hjerta. Rosenius Bud 54 (1858). — (†) Hwilken nu hafwer en Gudhfruchtigh blodzdråpa i sin krop. Phrygius HimLif. 149 (1615).
c) som vittnar om l. röjer gudsfruktan. Leva gudfruktigt. Prästerna skola .. föra ett Gudfruchtigt .. Lefwerne. Kyrkol. 19: 28 (1686). PH 5: 3304 (1752). Sundén (1885).
Avledn.: GUDFRUKTIGHET, r. l. f. gudsfruktan, fromhet; vanl. med tanken på dess sätt att yttra sig; förr äv.: gudfruktigt liv, rättfärdighet, andäktighet, andäktigt beteende o. d.; jfr GUDAKTIGHET, GUDLIGHET. (Att alla) tijdeligen fastende och med all gudfruchtighet .. tilhoope komme. GR 16: 381 (1544). Auerbach (1909).
Ssg: gudfruktighets-värk, n. (†) värk av fromhet, t. ex. from stiftelse. Schroderus Os. 1: 605 (1635).
Spoiler title
Spoiler content