SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GUDFRUKTIG 3d~fruk2tig, stundom gɯdfruk4tig (gudfru´ktig Weste), adj. -are ((†) superl. best. pl. -igste Spegel Oliw. A 1 a (1675)). adv. -T (Serenius Ss 2 a (1734) osv.); jfr GUDFRUKTELIGA.
Ordformer
(gud(h)- GR 1: 23 (1521) osv. guds- Rudbeckius Horn D 3 b (1618: Gudzfruchtigheet), Böttiger 3: 33 (1843, 1858; lagt i munnen på en bondgumma). -ig(h) GR 1: 23 (1521) osv. -ogh Apg. 2: 5 m. fl. st. (NT 1526). -ugh Apg. 10: 22 (NT 1526))
Etymologi
[jfr d. gud(s)frygtig, fd. gudhfrykteligh, adj.; efter mnt. godevruchtech (nt. goddsfrüchtig) l. t. gottesfürchtig (ä. t. gottfürchtig); se GUD II o. FRUKTIG, adj.2; jfr got. gudafaurhts, feng. godferht, fht. gotforht med samma bet. Ytterst efter motsv. uttr. i den gr. o. hebr. bibeln (gr. ϑεοσεβής med samma bet. redan i profan gr.)]
1) om person: som fruktar Gud (se FRUKTA, v.1 3), from, religiös; jfr GUDAKTIG 1, GUDLIG 2 a; stundom, i sht i senare tid, ironiskt, med bibegrepp av överdriven l. trångbröstad religiositet; jfr BIGOTT. GR 1: 23 (1521). (Gustav Vasa) war .. myckit gudfruchtig, så at han thiente Gud gierna både afton och morgon för ähn han wtgick. Brahe Kr. 3 (c. 1585). Han .. är en stilla och Gudfruktig Man. Dalin Arg. 1: 14 (1732, 1754). I husen bodde gudfruktiga läsare. Nordström Landsortsb. 79 (1911). — jfr HALV-GUDFRUKTIG.
2) om sak o. ss. adv.; jfr GUDAKTIG 2, GUDLIG 2 b.
a) (†) religiös, from. Brahe Oec. 11 (1581). Några Gudfruktiga kyrkioseder och Christeliga böner. Bælter Cerem. 76 (1760).
b) fylld av gudsfruktan. Ett fromt och gudfruktigt hjerta. Rosenius Bud 54 (1858). (†) Hwilken nu hafwer en Gudhfruchtigh blodzdråpa i sin krop. Phrygius HimLif. 149 (1615).
c) som vittnar om l. röjer gudsfruktan. Leva gudfruktigt. Prästerna skola .. föra ett Gudfruchtigt .. Lefwerne. Kyrkol. 19: 28 (1686). PH 5: 3304 (1752). Sundén (1885).
Avledn.: GUDFRUKTIGHET, r. l. f. gudsfruktan, fromhet; vanl. med tanken på dess sätt att yttra sig; förr äv.: gudfruktigt liv, rättfärdighet, andäktighet, andäktigt beteende o. d.; jfr GUDAKTIGHET, GUDLIGHET. (Att alla) tijdeligen fastende och med all gudfruchtighet .. tilhoope komme. GR 16: 381 (1544). Auerbach (1909).
Ssg: gudfruktighets-värk, n. (†) värk av fromhet, t. ex. from stiftelse. Schroderus Os. 1: 605 (1635).
Spoiler title
Spoiler content