(ngt vard.) uttryckande beklagande: beklagligtvis, olyckligtvis, dess värre, tyvärr; jfr Gud bättre, Gud nåde (se GUD II 7). Jag uptog (brevlappen) af golfvet; men Gud-nås, jag kan intet läsa skrift. Dalin Arg. 2: 313(1734, 1754). Skatterna stego gunås. Bergman Mark. 76(1919). — särsk.
a) (vard.) med bestämning (ofta inledd av prep. för) uttryckande det vars befintlighet l. beskaffenhet man beklagar. Weste 2: 55(1807). Gunås en sådan uppfostran. Meurman(1846).
b) (vard.; i sht i folkligt spr.) i uttr. gunås så visst (stundom hopskrivet gunåssåvisst l. gunåsåvisst), beklagligtvis alltför sant, tyvärr är det så o. d., vanl. övergående till bet. av ett bedyrande (jfr GUD II 8 e). Björn FörfYngl. 90(1792). Jag har träffat många oartiga fransmän och ännu flera oartiga svenskar gunåssåvisst. Engström Glasög. 116(1911).
