SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GUNSTLING gun3stliŋ2, om person m.||ig., om djur m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(gunst- 1716 osv. -ling 1716 osv. -linge Thorild Bref 10 (1779))
Etymologi
[liksom d. gunstling efter t. günstling; avledn. av GUNST]
person (l. djur) som åtnjuter ngns (i sht överordnads en konungs o. d.) gunst, favorit (se d. o. 1). Swedberg Schibb. 284 (1716). En .. svag och oförståndig Förste, seer allenast medelst en smickrande .. och ähregirig Betientz eller egennyttig Gunstlingz ögon. Ehrenadler Tel. 892 (1723). Lyckans gunstling. Wallin Vitt. 1: 193 (c. 1816). Gustaf III och hans .. gunstling Munck. Liljecrona RiksdKul. 272 (1840). Lönnberg Holmfr. 30 (1895; om fågel). (Lord R. Churchill) var societetens gunstling. Hagberg VärldB 106 (1927). — jfr HOV-, KONUNGA-, PUBLIK-GUNSTLING.
Ssgr: A (†): GUNSTLINGA-VÄLDE, se B.
B: GUNSTLINGS-BOK, pl. -böcker. (†) favoritbok. VFPalmblad i Phosph. 1812, s. 133.
-HUND. (†) favorithund. Afzelius Sag. IX. 2: 189 (1860).
-ORD. (†) favoritord. Denna stolta förnuftsaktning, som blifvit ett af philosophiens nya gunstlingsord. Leopold 3: 378 (1801, 1816).
-RÄTT, r. l. m. (†) om maträtt: favoriträtt, livrätt, älsklingsrätt. Atterbom Minn. 299, 459 (1818).
-SYSTEM. förhållandet att ngn (överordnad) obehörigt gynnar sina gunstlingar (på andras bekostnad). WoJ (1891).
-VÄLDE. (gunstlinga- 17641870. gunstlings- 1869 osv.) välde som utövas av gunstlingar; jfr -SYSTEM. SvMerc. 1764, s. 188. (Presidenten Diaz' i Mexiko) upplysta despotism, alltid hänsynslös, urartade med åren till godtycke och gunstlingsvälde. 2NF 18: 363 (1912).
-VÄSEN. jfr -SYSTEM. Gunstlingsväsen och protektion. Rydberg KultFörel. 3: 78 (1886). Högberg Vred. 2: 180 (1906).
Avledn.: GUNSTLINGSKAP, n. (gunstling- 17791926. gunstlings- 18881907) (mindre br.) förhållandet att vara ngns gunstling. SP 1779, s. 230. Potemkins växande gunstlingskap hos Katarina. NF 12: 363 (1888). Östergren (1926).
Spoiler title
Spoiler content