GUTÉ gɯte4 l. gu-, r.; best. -n l. -en; pl. -er. (vanl. med fr. stavning)
Etymologi
[av fr. goûter, lättare måltid mellan middag o. supé, till goûter, smaka (se GUTERA)]
(†; jfr dock ssgn GUTÉ-BAL) aftonmåltid, supé. Min mor bjöd oss alla till sig, och alt folket till gouté. Oxenstierna (1805) hos Lamm Oxenst. 381. Falk Skolp. 58 (1903; i fråga om förh. c. 1880). Bellander Bild. 72 (1914; i fråga om förh. i början av 1860-talet).
Ssg: GUTÉ-BAL, pl. -er. till 1914 namn på vid krigsskolan å Karlbärg given bal varvid trakteringen bestod av supé o. byffé samt bekostades av konungen. Den stora goutébalen på Carlberg. Forsell Sällsk. 50 (1843). Östergren (1926).
