GYMNISK jym4nisk l. gym4-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. gymnisch, lat. gymnicus, gr. γυμνικός, till γυμνός, naken (jfr GYMNO- o. GYMNASTIK]
(i sht i fråga om antika förh. samt i vitter stil) som hör till l. utgöres av kroppsövningar; gymnastisk. Gymniska lekar. Eberhardt AllmH 2: 361 (1768). (Karmides) gestalt .. var genom gymniska öfningar utbildad till en formfulländning, värdig att mejslas i marmor. Rydberg Ath. 12 (1859). Wirsén NDikt. 91 (1880). — särsk. bildl. Moralen kräfver, att människan skall .. omgestalta sitt eget inre genom en oaflåtlig gymnisk öfning af sin högre natur. Rydberg FilosFörel. 4: 20 (1878).
