GYRATION gy1ratʃω4n l. gyr1-, l. -aʃ-, r.; best. -en, äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. gyration; till lat. gyrare, vrida rundt, till gyrus (se GYRO-)]
mek. omkringvridning; rörelse rundt omkring en (fast) medelpunkt l. axel; äv. konkretare, om gm rörelsen förorsakad krets o. d. VetAH 1780, s. 98.Tallqvist SvFinOrdf.(1898).
SAOB
