publicerad: 1929
GÅRDFARI l. GÅRDFARIT l. GÅRDFARIS, adv.; numera bl. i ssgr GÅRDFARI- gå3rdfari~.
Ordformer
(gårdfa(h)ri 1682—1730. gårdfari- (i ssgr) 1741 osv. gårdafari 1700. gårdsfari- (i ssgr) 1803—1831. gårdfarit c. 1644—1662. gårdfaris 1670)
(numera bl. i ssgr) från gård till gård (från hus till hus); särsk. i sådana uttr. som draga, fara, resa, kringstryka gårdfari (gårdfarit, gårdfaris); i ssgr äv. elliptiskt för gårdfarihandels-. Murenius AV 103 (c. 1644). Att thetta ärende (dvs. antecknande av främlingar som uppehålla sig i socknen) med troheet gårdfarit bestelles. Därs. 212 (1650). Landzköpare, som fara gårdfarit omkringh här i lähnet och drijfwa handell. VRP 1661, s. 33. Olagligit landzköps drijfwande gårdfarit. Därs. 1662, s. 90. Därs. 17/10 1730.
Ssgr: GÅRDFARI-ALLMOGE~020, äv. ~200. (numera knappast br.) allmoge som driver gårdfarihandel. Stabeck hade .. ingifvit memorial emot judarne och gårdfariallmogens missbrukade handelsfrihet. HH XXV. 2: 135 (1815). —
-HANDEL. handel som en person driver utom den ort där han är bosatt gm kringförande av varor till försäljning (annorstädes än å marknad), i äldre tid privilegium för allmogen i vissa härad i Västergötland samt för borgarna i Borås o. Ulricehamn. The Städer .., hvilka på gårdfari handel äro privilegierade. ResolStädBesvär 1741, § 18. I vårt land får numera ej gårdfarihandel utöfvas med mindre vederbörande myndighet därtill lämnat sitt tillstånd. Fliesberg HbKöpm. I. 1: 47 (1897). —
-HANDLANDE, m.||ig. gårdfarihandlare. SC 2: 350 (cit. fr. 1821). En Knalle, eller så kallad Gårdfarihandlande. VexiöBl. 1824, nr 34, s. 4. Sandström NatArb. 1: 142 (1908). —
-HANDLANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) Den gårdfarihandlande allmogen. VexiöBl. 1826, nr 50, s. 1. TurÅ 1895, s. 420. —
-HANDLARE. person som driver gårdfarihandel; jfr BORÅSARE, KNALLE. Hagberg Shaksp. 4: 346 (1848). Sjöberg Kvart. 444 (1924). —
Spoiler title
Spoiler content