publicerad: 1929
Ordformer
(geck (gek) c. 1550—1769. gieck 1528—1587. giäck (gj-), giäk 1663—1737. gäck (gäk) 1526 osv. jäck 1780. — gecker, sg. Schroderus Comenius 837 (1639))
Etymologi
[fsv. gæk, liksom d. gæk av mnt. geck, motsv. holl. gek, sen mht. gëck(e), urspr.: svagsint person, t. geck; av ovisst urspr.]
1) (numera knappast br. utom i c o. d) enfaldig l. löjeväckande person, narr, tok, ”dåre”; särsk. om sådan som blir föremål för andras drift l. åtlöje (jfr c o. 3). Hwar man måtte wel hålla tigh för en geck, om tu ginge til en Törnebuska, och wille ther aff plocka wijnbär eller fijkon. LPetri 2Post. 194 a (1555). Måtte vij icke vara sådana gecker, att vij oss aldeles .. förlijta på Franssosen. RP 8: 316 (1640). Att roa dig han gör sig sjelf till gäck. Kullberg Portf. 220 (c. 1850); jfr 3. Janzon Prop. 2: 79 (1908). — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksartade talesätt. Allt för kiäck, är största Giäck. Grubb 24 (1665). Prydder Narr, haar giäcken qwarr. Dens. 673. Skräck, giör mången giäck. Dens. 726. En gäck kan fråga meer än tije wise swara. Spegel SalWijsh. 32 (1711).
b) (†) med mera allmänt förklenande innebörd, särsk. ss. skymford: sälle. Spottar tu migh tijn råttne Gäck. Messenius Disa 16 (1611). Alle man sadhe .. honom wara vthaff sitt medhföllie the lättfärdighe Gäckar, ihiälslaghen. Schroderus Liv. 461 (1626). Moræus Schonæus 429 (c. 1685).
c) i uttr. vara ngns gäck, eg.: vara föremål för ngns drift; ”driftkucku”; gå i ngns ledband, vara en leksak i ngns hand; numera bl. ngn gg med pronomen ss. attribut till gäck. Är icke denne Pygmalion en oförskiemd Qvinnos giäck. Ehrenadler Tel. 122 (1723). En Konung i ett land utan Adel är allt eller intet: Despot om han har facultatem därtill, eller folkets gäck om han är en lappare. HSH 9: 107 (c. 1750; yttrande tillagt G. II A.). Se begären lifvets spel regera. / Välj, var deras herre eller gäck. Tegnér (WB) 1: 94 (1806). Jag vill sannerligen inte längre vara hans gäck. Östergren (1926). — jfr (†): Alle the som honom något sadhe j sakenne, woro hans geckar (dvs. voro narrar för honom, narrar i hans tanke), Han war allena wijs och wiss nogh. LPetri 3Post. 11 b (1555).
d) (föga br.) med försvagad bet., om person som på ett l. annat sätt är löjlig: narraktig person, (inbilsk) narr. Tu lärde Giäk. Spegel GW 41 (1685). Jag ingenting gjorde, men hade ej ro, / För att hjelpa hvar hjelplös gäck. Geijer I. 3: 182 (1811). Du borde blygas, du gamle gäck, att antasta en ärlig man! Fryxell Ber. 5: 103 (1831; anfört ur brev från Kristian IV till K. IX). En inbilsk gäck. Östergren (1926).
e) [jfr d. have gækken i sækken, vara enfaldig, gækken er ond at holde inde o. d.; jfr vissa likartade uttr. i holl. där det är fråga om den undangömda narrstaven (jfr 2)] (†) i vissa bildl. uttr., ss. gömma sin gäck o. d., som användas om ngns försök att dölja sin enfald, dumhet l. narraktighet. Han hade tencht .. att trengie giecken rett i säcken (dvs. dölja enfalden i sitt företag). VgFmT II. 6—7: 117 (1587). Alzingen kan såwäll giömma sin gäck, at han icke vnderstundom tittar fram. Balck Es. 151 (1603).
2) (numera utom i a bl. ngn gg arkaiserande) person som uppträder som gyckelmakare för att roa andra, ”skojare”; äv.: (professionell) gycklare, narr; äv. bildl. Så galet haffuer closterfolk warit, ath the haffua förclädt sich och äre gieckar och narrar wordne. OPetri Clost. F 2 a (1528). Somblighe Regenter pläghe haffwa Narrar och gäcker i theres Hoff. L. Paulinus Gothus MonPac. 272 (1628). Så komma gäckarna, som kvinnor spände / med rep för harfven. Heidenstam Dikt. 65 (1895). — jfr HOV-, PÖBEL-GÄCK m. fl. — särsk.
a) [trol. efter d. slaa gækken løs, motsatt d. skjule gækken; jfr äv. 1 e] (fullt br.) i uttr. släppa, äv. slå gäcken lös o. d., giva sin munterhet l. sitt skämtlynne fria tyglar. Cavallin (1875). Det är blott någon gång .. som Napoleons hof vågar släppa den inneboende gammalfranska gäcken lös. SD(L) 1895, nr 304, s. 5. Jag var upplagd för skämt och ämnade släppa gäcken lös. Hedin Transhim. 3: 412 (1912).
b) (†) i vänligt, skämtsamt tilltal: ”skojare”, ”skälm”. Sij lille Gäck, / Wil tu dig och belysta / Med skön Jungfrurs Beläte? Stiernhielm Cup. 10 (1649, 1668; om Kupido).
3) [jfr mnt. den geck driven, spelen, t. einen zum gecken haben, halten, machen; i uttr. göra gäck o. d. utgående från 1, i uttr. driva, spela gäck från 2] (fullt br.) i uttr. göra gäck av ngn l. ngt, förr äv. göra ngn till (en) gäck, l. driva, förr äv. spela gäck med ngn l. ngt, göra narr av ngn l. ngt, driva gyckel med, gyckla med. Thå the hördhe nämpnas vpstondilsen aff dödha, somlighe giordhe ther gäck vthaff. Apg. 17: 32 (NT 1526). Så går det med dem, som vilja gäckas och skämta med Gud, at de svika och spela gäck med sig sjelfva. Borg Luther 2: 647 (1753). Där fanns en gammal major, en hemsk gubbe, som drev gäck med Gud och allt heligt. Petri Ouchterlony 10 (1924). Anm. I uttr. göra l. driva gäck har gäck redan tidigt övergått till abstr. När ordet har tydligt neutralt genus, har det förts till GÄCK, sbst.3
1) till 1: dåraktigt uppträdande, dårskap. Före Narren hwart man wil, han drifwer ändå sitt Giäckespeel. Grubb 236 (1665).
2) till 1, konkretare: ngt som man leker med l. har till sin förnöjelse, lekboll; jfr GÄCKA, v.1 1 c. Et svagt Folk är et gäckspel för alla Tidens och Magtens nycker. Thorild Gransk. 1784, 1: 11. SvLittFT 1834, sp. 263.
3) till 2: gyckelspel (se d. o. 1), narrspel, ”spektakel”; äv. konkret; stundom äv. närmande sig bet.: bländvärk, (sinnes)villa (jfr GÄCKA, v.1 2). Schroderus Os. 1: 653 (1635). Hvad gäckspel! / Thorild talte ej så, icke hans ande det är. Franzén Skald. 2: 351 (1821, 1828). Då sade Per Brahe i sittande råd: det är illa att vi så länge låtit henne (dvs. Kristina) fara som ett gäckspel omkring i verlden. Fryxell Ber. 14: 22 (1846; efter handl. fr. 1668). Atterbom Siare 5: 192 (1849).
4) [jfr äv. GÄCKA, v.1 1] till 3, om förhållandet att driva gäck med ngn, drift, gyckel (se d. o. 3). VDAkt. 1717, nr 141. Drifva gäckespel med ächtenskapet. Ehrenström Öfverd. 11 (1739). Afzelius Sag. 6: 89 (1851).
(1, 2) -VULEN. (†) narraktig; gyckelaktig; lättfärdig. Swedberg SabbHelg. 169 b (1734). Slemt, geckvuhligt och ogudachtigt snack. Därs. 263.
B (†): GÄCKE-SPEL, se A.
Avledn.: GÄCKAKTIG. (†)
2) till 3: som innebär att man driver gäck; lättfärdig. Alt är lamt och kalt: gifwe Gud ock icke geckachtigt och syndigt. Swedberg Cat. 558 (1709). —
GÄCKELIG, adj.; adv. -a. (-ligit, n. 1686—1709) (†) till 2 o. 3: narraktig; gyckelaktig; lättfärdig. Linc. (1640; under scurriliter). Iag N. N. som til dhet heliga Prediko-Embetet nu kallas och antages .. skal .. hålla mig ifrån gäckeligit och slemt Snack, förargelige Giärningar, och ohöflige åtbärder. Kyrkol. 22: 2 (1686). (Prästen klandrade) hoffnarrar och geckelig dantz och komedier. Swedberg Schibb. 465 (1716). —
GÄCKOT, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content