publicerad: 1929
GÄCKA jäk3a2, v.1 -ade; o. GÄCKAS jäk3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (tillf., Hillman SpNov. 173 (1896; i bet. 3)), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (†, Ekblad 200 (1764)); -ARE (tillf., 2Petr. 3: 3 (NT 1526; i bet. 1)).
Ordformer
(geck- 1526 (: geckare)—1749. gieck- 1528—1536. giäck- 1665—1762. gäck- 1526 osv. jäck- 1790 (: jäcksamt)—1847. -a 1526 osv. -as, dep. 1640 osv.)
Etymologi
— Jfr BEGÄCKA.
1) (hånande) driva gäck l. gyckel (med ngn l. ngt) l. göra narr (av ngn l. ngt); begabba, bespotta, förlöjliga; numera i sht i försvagad bet.: retas (med ngn), skoja l. skämta (med ngn) på ett mer l. mindre försmädligt l. spefullt sätt; numera nästan bl. ss. dep.: gäckas (med ngn l. ngt); ss. tr. numera bl. arkaiserande i lagspr., ävensom i bibliskt l. av bibeln påvärkat spr. i förb. låta gäcka sig; ss. dep. äv. (numera bl. ngn gg ss. anföringsverb) i abs. anv. Gudh later intit gäcka sigh. Gal. 6: 7 (NT 1526; Luther: sich honen; Vulg.: irridetur; gr.: μυκτηρίζεται). Uthi yttersta dagharna skola komma geckare. Judas 18 (Därs.; Bib. 1917: bespottare). Jag mente du giäckades, men lell ser jag det är alfvare. Tessin Skr. 87 (1762). Hvi stiger du ej hit up! sade Berget til Kullen ... — Du gäckar mig, Broder! var Kullens svar. Kellgren 3: 208 (1792). Den, som hädat Gud, lastat eller gäckat Guds heliga ord eller sakramenten. BtRiksdP 1894, Saml. 1. I. 2: nr 28, s. 5. Han gäckas med gökar, han retas med trastar. Fröding Stänk 105 (1896). Å kors så tråkigt! gäckades den moderliga rösten. Bergman JoH 244 (1926). — särsk.
a) (†) refl.: göra sig lustig (över ngt). (Juden grundar) på thet gambla Testamentet sin Troo, ther åth een Hedning, Philosophus eller werldzligh wijs, snart skal lee, och gäcka sigh ther af. Sylvius Mornay c 4 a (1674; fr. orig.: se moquera).
b) i p. pr. i adjektivisk anv.: skämtsam på ett ironiskt l. skälmskt sätt, (skälmskt) retsam; sarkastisk. I gäckande ton. Då Svenskarna beklagade sig öfver, att hon (dvs. drottning Margareta) lemnat deras slott och fästen åt utlänningar tvärtemot hennes löften och bref, säges hon hafva svarat, gäckande: Bevaren i mina bref, jag skall nog bevara edra slott. Fryxell Ber. 2: 128 (1826). En leende blick, så skälmaktig, gäckande, förtrolig. Cederschiöld Riehl 2: 79 (1878). Det gäckande leendet på Gabrielles läppar afkylde honom. Roos Skugg. 176 (1891).
2) föra (ngn) bakom ljuset, vilseleda, narra, lura, dupera, bedraga; numera bl. ngn gg med anslutning till 1 l. 3. Iach är gieckat worden, / aff menniskio falska dict. Ps. 1536, s. 92. Werlden wil wara giäckad. Grubb 883 (1665). Tänken ej heller med svek att gäcka den spörjande lärarn, / skarpt är hans öga i dag, och förbannelse hvilar på lögnen. Tegnér (WB) 3: 111 (1820). All rörelse vore ju möjligen endast ett gäckande sken. Rydberg Ath. 370 (1876; uppl. 1859, 1866: bedrägligt). Det enda som syntes fullständigt omöjligt .. var att en dylik dröm .. skulle ha sänts tante Rüttenschöld, där hon låg på sitt yttersta, blott och bart för att gäcka henne. Bergman Mark. 217 (1919); jfr 3. — jfr BORTGÄCKA.
3) i fråga om förväntningar l. förhoppningar som ngn gjort sig l. i fråga om arbete, plan o. d. varav ngn väntar sig ett resultat: svika, lämna i sticket, bringa på skam, låta (ngn) stå med oförrättat ärende l. tomma händer. Gäckade förhoppningar, förväntningar. Gäckad möda. Gäckad i sina förhoppningar. Skall evigt ditt förderf hvar ädel möda gäcka? Tegnér (WB) 2: 65 (1811). Stengetsjägarn. .. Hit lopp min stenget: hennes snabba fötter / Ha gäckat mig. thomander 3: 71 (1826). De dödas, testatorernes, rätt plär man dock anse för helig och ej onödigtvis gäcka deras förtroende. Tegnér (WB) 9: 266 (1840). Det skulle här, som ofta visa sig, att verkligheten gäckade beräkningarne. Annerstedt Rudbeck Bref clxxiv (1905). — särsk. med avs. på ngt som står i vägen för ngns avsikt l. värksamhet: göra om intet; trotsa. Förvandlad i ett gyllne regn, / Han gäckade Acrisii hägn, / Och smög igenom kopparns murar. Wallin Vitt. 2: 238 (1803). Saknas hos dem (dvs. de styrande) god vilja, skola alltid mångfaldiga utvägar gifvas att kringgå och mer eller mindre gäcka den juridiska ansvarigheten. Nyblæus Statsm. 111 (1864). Gång på gång veta de att gäcka Marks uppmärksamhet. Sylwan (o. Bing) 1: 62 (1910).
Särsk. förb.: GÄCKA AV l. UTAV. (†) till 2: narra av (ngn ngt). Påuen haffuer .. (gm avlatshandeln) gieckat oss wåra päningar aff. OPetri Sacr. Föret. 1 (1528). GR 29: 280 (1559). —
GÄCKA BORT10 4. (enst.) till 1: gm sitt gyckel komma (ngn) att förlora (ngt). Ett helt kollegium utaf spefoglar kan icke nu gäcka bort mitt goda lynne. Hagberg Shaksp. 2: 124 (1847). jfr BORT-GÄCKA. —
Ssgr (Anm. Jfr GÄCK, sbst.1 o. sbst.3 ssgr): A: (2) GÄCK-BILD. (†) gyckelbild. Wingård 2: 5 (1818). Björkman (1889). —
(1; jfr GÄCK, sbst.1 2) -VIS, adv. (gäck- 1734—1741. gäcke- 1669—1764) (†) på skämt l. spe. På skiämpt och giäckewijs. Emporagrius Cat. E 1 a (1669; möjl. sbst. o. ssg till GÄCK, sbst.1 2). Ekblad 318 (1764).
-VIS, se A.
GÄCKELSE, r. l. f.
2) (föga br.) till 3: besvikelse. SDS 1888, nr 184, s. 2. Den nya, hårdare tiden, som inbröt under oväntade gäckelser. HHjärne i NyaSv. 1907, s. 423. —
GÄCKERI104, n. ((†) f. 2Tess. 2: 11 (NT 1526), OPetri Clost. F 2 a (1528)). [jfr d. gækkeri, mnt. geckerie]
1) (numera föga br.) till 1: förhållandet att driva gäck l. göra narr, spe, gyckel; äv. närmande sig bet.: spott, hån, begabberi; äv. konkretare, i sht om yttrande. Driva, förr äv. bedriva gäckeri med ngt, äv. göra gäckeri av l. med ngt. Sij, the hålla Herrans ord för geckerij, och wilia thet intet. Jer. 6: 10 (Bib. 1541). Dätt är inttet edher Allfweer uthan Gäckkerij. VDAkt. 1676, nr 11. Giör någor gäckeri med Gudstiensten, Guds ord och Sacramenten. MB 1: 2 (Lag 1734). Att säga till arbetaren: du skulle ej varit stympad, om du varit försigtigare, är ett gäckeri. Forssell Stud. 2: 30 (1884, 1888). Den, som .. gjort gäckeri af gudstjensten. BtRiksdP 1894, Saml. 1. I. 2: nr 28, s. 5. (Fanatikern) använder .. hån och gäckeri såsom de våldsammast verkande medel, som stå honom till buds. Thyrén SvPol. 41 (1911). (Hon) dolde sin häpnad med lätt, snobbigt gäckeri. SvD(A) 1929, nr 215, s. 7. särsk. (†) med anslutning till GÄCK, sbst.1: narraktighet, narrspel; ”hokuspokus”; tomt l. lättfärdigt prat. Sleem oord, eller geckerij, och skempt, thet intit till nytto dragher. Ef. 5: 4 (NT 1526; Luther: narren teyding; Vulg.: stultiloquium). Ingen fåfängia eller gäckerij i ord eller gärningar skola the (dvs. jordegummorna) tillstädja. KOF II. 2: 38 (c. 1655; om signerier o. d.). Dalin Arg. 1: 80 (1733, 1754).
2) (†) till 2: bedrägeri; villfarelse, villa. Therföre wardher gudh them sendandes krefftugh geckerij, så ath the skola troo lögnenne. 2Tess. 2: 11 (NT 1526; Luther: krefftige yrthum; Bib. 1541: wilfarelse). Byte giörs offta för giäckerij. Grubb 42 (1665). LoW (1862).
3) (tillf.) till 3: förhållandet att bliva sviken i sina förhoppningar osv., besvikelse. Om på längd gäckad af hoppet jag blir; / Åt gäckerit sjelfvilligt jag ler. Tranér Anakr. 178 (1830, 1833). —
GÄCKOT, se d. o. —
GÄCKSAM, adj. (i vitter stil) till 1: gäckande, retsam; äv.: som skämtar o. skojar, ”skojfrisk”. Det qvicka snillet tackar mig med jäcksamt leende för mina drömmar. Lantingshausen Young 2: 62 (1790). Hon är gäcksam och skojsam och käck. Fröding Guit. 41 (1891). Den gamla korpen .. lade försmädligt sitt svarta huvud på sned, kraxade gäcksamt och bligade. Johansson RödaHuv. 1: 10 (1917).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content