SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GÄLA, r. l. f.
Etymologi
[möjl. av samma stam som GÄL, adj.; jfr sv. dial. gäl, n., skämt, narr, gälas, skämta, tokas, samt mht. geile, glädje, lustighet]
(†) behagligt tillstånd? ”välmåga”? At man ligger horizontelt är bäst, ty då är kroppen i sin bästa gäla. Linné Diet. 2: 45 (c. 1750).
Spoiler title
Spoiler content