SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GÄL 4l, sbst.2, l. GAEL gae4l (Anm. Uttalet 4l åsyftas säkerligen ofta äv. med skrivningen gael; detta uttal angives för denna stavning av NF (1882) o. Östergren (1924)), m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(gael 1820 (: gaeliska), 1842 osv. gäl 1847 (: Gäliska), 1900 osv. gaedhel 18821903 (: gaedheliska). goidel- 1915 (: goideliska)1924 (: goideliska))
Etymologi
[av eng. gael, av gäliska (Skottl.) gaidheal, liksom ir. gaedheal av fir. gaidel, goidel]
etnogr. o. språkv. person tillhörande den på Irland, ön Man o. i de skotska högländerna bosatta, keltiskt språk talande befolkningen; i sht, i inskränktare anv., om person tillhörande den keltiska befolkningen i de skotska högländerna: högskotte. Gaelerne eller Högländarne. Arfwidsson Oisian 1: 4 (1842). Nordenstreng EurMänRas. 150 (1917).
Avledn.: GÄLISK l. GAELISK, adj. [jfr eng. gaelic] Den gaeliska (poesien). SvLitTidn. 1820, sp. 830. Gäliska språket. Frey 1847, s. 85.
GÄLISKA l. GAELISKA, i bet. 2 äv. GOIDELISKA gojde4liska l. 0302, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (gaelska 1835)
1) gälisk kvinna. SAOL (1900).
2) benämning på de keltiska språk som talas på Irland, ön Man o. i de skotska högländerna; i sht, i inskränktare anv., om det keltiska språket i de skotska högländerna, äv. kallad skotsk gäliska. Palmblad LbGeogr. 140 (1835). Arfwidsson Oisian 1: 86 (1842). 19Årh. VIII. 2: 49 (1924). (†) oeg., om galliska. Atterbom PoesH 4: 54 (1848).
Spoiler title
Spoiler content