publicerad: 1929
GÄRDA jæ3rda2, v.2 -ade (BtFinlH 2: 183 (1565: gerdet, sup.), Linc. (1640: gärdadt, p. pf. n.), Rosensten Skog. 4 (1737: ingiärdar) osv.); förr äv. pr. ind. sg. -er (Lagförsl. 197 (c. 1609), VDAkt. 1685, nr 55 (: upgierdhes, pass.)), ipf. gärde (Mark. 12: 1 (NT 1526), VDAkt. 1760, nr 150 (: tillgjerde)), sup. gärdt (VRP 1651, s. 661 (: ingierdt), VDAkt. 1685, nr 61 (: kringhgiärdt)), p. pf. gärd (gierd) (VRP 1651, s. 646). vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.).
Ordformer
(gärd(h)- (g(i)erd(h)- m. m.) 1526 osv. giäla 1586)
Etymologi
[fsv. gärþa (pr. -ir o. -ar), avledn. av garþer, gård (se GÅRD, sbst.1), motsv. d. gærde, isl. gerða (ipf. gerða). — Beträffande formen giäl- jfr under FJOL, FJÄRD m. fl.]
1) intr.: uppsätta stängsel l. hägnad l. gärdsgård; äv. mer l. mindre bildl. Han gerde om kring honom (dvs. vingården), och medh steenhopar bewaradhe. Jes. 5: 2 (Bib. 1541). Detta sättet at gärda förrättas lika fort som det förra. Gadd Landtsk. 2: 25 (1775). Man gärdar om sina fri- och rättigheter. Wallin 2Pred. 2: 263 (1817). Torpson Norden 291 (1887). — särsk. (†) med prep. för: inhägna (ett område o. d.) med stängsel. Hanss Bengtsson hafuer taget en gierdessgård ifrån hans åker och låttedt gierda för hanss egen engh. VRP 1632, s. 467.
a) (numera mindre br.) med obj. betecknande stängsel l. hägnad o. d.: uppföra (stängsel o. d.); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. En man plantadhe en wijngårdh, och gärde ther om kring en gård. Mark. 12: 1 (NT 1526). Vi gärda en mur allt Finland kring. Topelius Ljung 18 (1870, 1889). De skrankor en diktare själf gärdat kring sina personer. Söderhjelm Upps. 96 (1908). Timra en rymlig / färja med yxan ihop och gärda kring henne en reling / högt. Lagerlöf HomOd. 59 (1908). Hon började gärda gärdsgård. Aanrud Ber. 2: 225 (1915). jfr: Bonden gärde itt hundrade Hööt (dvs. par störar) åth minstonne om åhret. IErici Colerus 1: 81 (c. 1645).
b) med obj. betecknande mark l. område o. d.: omgiva (mark o. d.) med stängsel o. d., inhägna; äv. bildl. (jfr c). Gärden wäl allan Åker och Ängen / Sedan j sofwa roligt i Sängen. Arvidi 161 (1651). På hvilka orter Åker och Äng gärdas innom samma stängsel. VetAH 1741, s. 7. Re'n staden begynte att stimma, / Der gärdad af master han låg. Snoilsky 3: 42 (1883). Vasenius Top. 1: 25 (1912). — särsk. (†) med prep. från: gm stängsel skilja (ett område) från (ett annat). (Arabyborna) hota och sega, skola gierda sina ägor ifrån stadzens. VRP 1648, s. 350.
c) (i högre stil, mindre br.) i bildl. anv. av b, med obj. betecknande person: omgiva, innesluta; äv.: inspärra, instänga. Ej galler och lås honom gärda. Fahlcrantz 1: 25 (1835, 1863). Jag är gärdad / af en brynja, som hårdt blef härdad / i den eld, som är brännande sorg. Tigerschiöld Dikt. 3: 88 (1898). Han betraktade .. sin gäst, som gärdad av stolens rika .. sniderier, .. liknade en hednisk gudabild. Bergman Kerrm. 36 (1927).
Särsk. förb.: GÄRDA EFTER. (†) till 1: efteråt förbättra l. ytterligare utbygga en gärdsgård o. d. VgFmT I. 10: 94 (1586). —
1) (mindre br.) till 2 b: inhägna. TbLödöse 3 (1586). Gärda in en trädgård. Meurman (1846). Östergren (1926).
2) (föga br.) till 2 c, bildl.: innesluta. Gärdad in i blygsam tystnad, / Gick du fram din bana tryggt. PT 1892, nr 214, s. 3. —
1) (mindre br.) till 2 b: omgiva (mark o. d.) med stängsel. Han gärdar om den plats på hvilken trädet står. SvMerc. 1763, s. 647. Östergren (1926).
2) (†) till 2 c, bildl. Så kom då Tapperhet .. / Med Belte giärdad om af bästa ElghudsLäder. Eldh Myrt. 88 (1724).
Avledn. (till 1 o. 2): GÄRDNING, r. l. f. Om Gärdning och Stängning. Serenius EngÅkerm. 1 (1727). särsk. (numera knappast br.) konkretare, närmande sig bet.: hägnad, gärdsgård. Uti gärdningar göra Törnbuskar äfven godt gagn. Rothof 581 (1762). FFS 1870, nr 32, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content