[fsv. görsam, görsem, gerseem, gärsim m. fl. former, f., motsv. ä. d. gørsom, isl. o. fnor. gersemi, görsemi, f., feng. o. ä. eng. gersum, m. o. n., feng. ȝersuma, m.; av oviss härledning. Ordets förekomst i nysv. beror på nylån från fornspråket]
(†) kostbarhet, klenod; härlighet. Men Gud .. så hagliga wärkar, / At then blindaste seer sljk Gärsim. Spegel GW 21(1685). Dens. 141(1712).
