GÄRS jær4s, äv. GERS jer4s (gers (sl(utet) e) Weste; jerrs Dalin), äv. GIRS jir4s (så alltid i Finl.), m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Hagdahl Kok. 20(i handl. fr. 1623) osv.) ((†) -er L. Paulinus Gothus Pest. 78 a(1623), Broman HelsB 160(1726)).
Ordformer
(geirs Rudbeck Atl. 4: 97(1702). gers(z) (giers, gjerds, gjers) 1623—1924. giess Nilsson ÅrsbVetA 1830, s. 66.girs(z) 1623—1916. gärs (giärs, järs) c. 1638 osv. Anm. Hof DialVg. 131(1772) angiver gers för Västergötl., girs för Uppsverge o. giärs för Dalarna)
Etymologi
[fsv. girs (anträffat bl. ss. tillnamn), motsv. sv. dial. girs, gers, gärs; jfr nor. gjørs (gjøss), gös; till den ieur. roten ghers, vara skarp (jfr t. gerste, lat. horridus); se ELidén i BeitrGeschDSpr. 15: 508 f. (1890). Stavningen med -ei- hos Rudbeck beror på att han härleder ordet från isl. geirr, spjut (jfr GEJRSUDD)]
den till abborrfiskarna hörande fisken Acerina cernua (Lin.), i zool. fackspr. äv. kallad vanlig gärs; i sg. äv. i koll. anv.; äv. (zool.): fisk tillhörande släktet Acerina Cuv. Stiernman Com. 1: 879(1623). Girs .. blifwer hoos mången i större wärde hållin än Abbor. Palmcron SundhSp. 110(1642). Nilsson Fauna 4: 28(1852). Då .. (gärsen) flyttar sig, sker det ej genom ihållande simning utan genom korta och snabba språng framåt (däraf vårt ordspråk ”kvick som en gers”). Stuxberg Fisk. 183(1894). FinlSvFolkd. I. A 1: 40(1917). — jfr LAKE-,SNOR-,STEN-GÄRS.
-STEN. (gärs- 1698 (: Girs)—1739. gärse- c. 1613 (: girsse-)) (†) benämning på två hårda, spetsiga, risgrynsstora bildningar (otoliter) i kraniet av gärs, fordom använda i medicinen (mot håll o. stenplågor). Forsius Min. 181(c. 1613). ApotT 1739, s 44.
