SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GÄSTGIVERI jäʃ1iveri4 l. jäʃi1-, i särskilt vårdat spr. äv. jäs1tjiveri4 l. 0104 (gä`stgifveri´ Weste), n.; best. -et l. -t; pl. -er (2RA 1: 337 (1723) osv.) ((†) = SvRStBesl. 1655, s. B 4 a (: Gästgifwerijens, best.), VgFmT I. 6—7: 33 (1755: gästgifwerijens, best.); -en RP 6: 439 (1636: gästgiffverien; möjl. avses här, liksom äv. på följ. ställe, uttalet -i4n), Schmedeman Just. 285 (1649: Gästgifwerijen)).
Etymologi
[avledn. av GÄSTGIVARE; jfr d. gæstgiveri, t. gastgeberei]
1) (†) motsv. GÄSTGIVARE 1: gästfrihet. Schroderus Dict. 78 (c. 1638).
2) motsv. GÄSTGIVARE 2.
a) (mindre br.) abstr.: värksamheten l. sysselsättningen l. yrket att mot betalning tillhandahålla husrum (stallrum), mat o. skjutslägenhet åt resande; äv. allmännare: krogrörelse. At man fordom hölt Gästgifwerij i Kyrkiorna (osv.). Schroderus Os. 1: 667 (1635). Hallenberg Hist. 3: 278 (1793; möjl. efter handl. fr. 1614). Idka gästgiveri. Östergren (1926). — särsk.
α) i numera obr. anv. (jfr γ). (Vederdöparna lära) At en Christen medh itt gott Samwete icke skal bruka Gästgifwerij. Schroderus Os. III. 2: 236 (1635). Vil någor å Kronojord på egen kostnad hus bygga, at ther gästgifveri få uppehålla; vare tå häradet för bygnaden fritt. BB 28: 2 (Lag 1734).
β) övergående i bet.: skyldighet att mot betalning förse resande med husrum (stallrum), mat o. skjutslägenhet. Ingen Rusthållare må påträngas Giästgifveri, när giörligit är at finna dertil andra lägenheter. ResolKrigsbef. 1723, § 19. Gästgiveriet kunde åligga en enstaka gård eller ett helt byalag. VästmFmÅ 16: 52 (1926).
γ) (†) övergående i bet.: gästgiveriväsen. Kongl. Maij:tz allernådigste breef medh derhoos fölliande placater, som gifne ähro A:o 1649: och 1651 .., hwilka inneholla om Giestgifwerijet. HSH 31: 160 (1663).
b) konkret: inrättning l. lokal (gård) där mot betalning husrum (stallrum), mat o. skjutslägenhet tillhandahållas åt resande, gästgivargård. RP 6: 439 (1636). Schmedeman Just. 285 (1649). (Då) Jon en gång skulle reesa till Qwarnemåhlas Giästgijfwerij. VDAkt. 1709, nr 18 (1708). Skjutsanstalterna i riket skola vara antingen gästgifverier med skyldighet att lemna resande herberge och förplägning eller skjutsstationer. SFS 1878, nr 18, s. 2. — jfr SJÖ-GÄSTGIVERI.
Ssgr (till 2): (2 a) GÄSTGIVERI-BESVÄR. jfr BESVÄR I 2 b. SmndrFörfFinansv. 709 (1868). —
-DAGBOK~02, äv. ~20. på gästgivargård befintlig bok vari resandes namn m. m. införes o. vari den resande har rätt att anteckna sina klagomål. SvLitTidn. 1818, sp. 514. Linde Kam. 161 (1852). SFS 1920, s. 2004. —
-FÖRORDNING. förordning angående gästgiverier o. skjutsväsen. AdP 1800, s. 28. —
-GÅRD. (knappast br.) gästgivargård. VDAkt. 1783, nr 131. PT 1907, nr 97 A, s. 4. —
(2 a) -HEMMAN. (förr) hemman på vilket skyldighet att idka ”gästgiveri” vilade mot frihet från rotering m. m. LBÄ 16—17: 104 (1798). BtRiksdP 1877, I. 1: BerRik. s. 12. Därs. 1892, Saml. 1. I. 2: nr 33, s. 12 (möjl. efter handl. fr. 1730). —
(2 a) -HÅLLNING. (i fackspr.) (idkande av) gästgiverirörelse. VgFmT I. 6—7: 34 (1755). För handhafvande af kontroll derå, att vid gästgifverihållningens .. besörjande ordentligen tillgår, skall vid skjutsanstalt finnas dagbok. SFS 1878, nr 18, s. 21. Därs. 1924, s. 640. —
-ORDNING. jfr -FÖRORDNING. AdP 1789, s. 438. Herlitz Stadsförv. 1830 179 (1924). —
(2 a) -RÖRELSE. Gästgiveri-, hotell- och pensionatrörelse. SFS 1918, s. 377. —
-SKJUTS. (i fackspr.) gästgivarskjuts. VDAkt. 1782, nr 516. SFS 1911, nr 63, s. 18. —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. Falkman SakregSFS 1825—74 (1876). NF 6: 377 (1882). —
(2 b) -ÄGARE. SFS 1918, s. 551.
Spoiler title
Spoiler content