publicerad: 1929
GÄTA jä3ta2, v.2 -ade (SvFolks. 78 (1844; i bet. 1)) ((†) pr. -er HärnösDP 1663, s. 31 (i bet. 2); pr. pass. -es HärnösDP 1663, s. 46 (i bet. 2); pr. pass. (dep.) gätz (giädz) LPetri Sir. L 8 a (1561; i bet. 3), Grubb 64 (1665; i bet. 3); p. pf. n. -it ÖrslösaKB 1711, s. Ee 1 a (i bet. 2)). vbalsbst. -NAD (se avledn.); jfr GÄTE (se avledn.).
Ordformer
(get- c. 1696. g(i)ät- 1561 osv. jett- 1716. jätt- c. 1600)
Etymologi
[fsv. gäta, få, avla, omtala, gissa, dep.: behaga, vara till nöjes, sidoform till fsv. gita (se GITTA), motsv. sv. dial. gäta, gätta, omtala, gissa, ä. d. gæde, mena, gissa, dep.: tycka om, d. gætte, gissa, isl. geta, skapa, avla, få, omtala, gissa, dep.: behaga, got. bigitan, uppnå, eng. get, få, till den germ. stammen get- (se GITTA). Jfr FÖRGÄTA, GISSA, v., GITTA, GÅTA, sbst.3, GÄTA, v.1]
1) (numera bl. möjl. ngn gg, starkt bygdemålsfärgat) gissa. Bib. 1703, Ordel. Swedberg Schibb. 292 (1716). Ihre 1: 645 (1769; angivet ss. mindre vanl. än gissa). Afzelius Sag. X. 2: 249 (1866). — jfr UT-GÄTA. — särsk. i uttr. gäta en gåta, gissa en gåta. Rå-drottningen märkte, att han gätat hennes gåta. SvFolks. 78 (1844). Landsm. II. 8: 13 (1882).
2) (†) omtala, nämna, berätta. Jag will Eder och thetta jätte, / Christer Claszon war Hogenskildz Systerson. Carl IX Rimchr. 83 (c. 1600). Emedan Rev. Dn. Præpositi skrifwelse gäter det samma wäsende ähr så Concilieratt, att (osv.). HärnösDP 1663, s. 31. ÖrslösaKB 1711, s. Ee 1 a.
3) (†) dep., i uttr. gätas åt ngt, finna behag i ngt, fägna sig åt ngt. Öghat gätz wel åt thy som faghert är. LPetri Sir. L 8 a (1561). Ondt wäria dhet hwar man giädz åth. Grubb 117 (1665).
GÄTNAD, m. (-na 1582. -nadt 1561) [fsv. gätnadher, motsv. isl. getnaðr; jfr GATTNING] (†) till 3: behag, nöje. Kunnen i then bekomma (till konung) som i allemotto och altijdh kan wara edher allom till gätnadt, gerna såge iagh thz. Svart G1 128 (1561). (Han) kan ingom göra til gätna. PErici Musæus 2: 237 b (1582).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content