publicerad: 1930
HACK hak4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[fsv. hak, klander, hån, begabberi, motsv. d. hak, nor. dial. hakk, t. o. eng. hack. I bet. 6, som är uppvisad redan i fsv. o. i nysv. tidigare än ordets övriga bet., är ordet sannol. inlånat från mnt. oberoende av ordet i övr. o. av HACKA, v.]
1) (mindre br.) skogsv. motsv. HACKA, v. 1 b, konkret, om i trätuggningsmaskin sönderhackad ved: trätugg, ristugg. HbSkogstekn. 799 (1922). SFS 1926, s. 824.
3) (mindre br.) motsv. HACKA, v. 3: hackande; särsk. individualiserat, om varje särskilt hugg l. slag o. d. Schenberg (1739). Vid tredje hacket gick flisan loss. Östergren (1926).
4) motsv. HACKA, v. 3, konkret: (eg. gm hugg l. slag l. skärning o. d. uppkommen) skåra l. fördjupning l. inskärning. Göra ett hack i ngt. Cavallin (1875). Justitiesvärdet .. fick ett stort hack på väl en tum i eggen. Björlin Elsa 147 (1879). Kammen är (hos höns av leghornsrasen) i regel enkel, medelstor och försedd med fem tydligt skurna hack. 2NF 16: 41 (1911). Sahlin SkånFärg. 65 (1928).
5) motsv. HACKA, v. 4: hackande; i sht individualiserat, om varje särskilt hugg o. d. Somliga (bland hönsen) togo för sig med glupskhet, trängande undan de andra med hack och hugg. Bremer Strid 63 (1840). Ett hack af en fågelnäbb. Berger Ysaïl 127 (1905). Bengtsson Litteratörer 31 (1929).
6) (vard.) motsv. HACKA, v. 5: kält, gnat; äv.: klander. Weste (1807; med hänv. till kält). Augustin .. tog henne alltid i beskydd emot andras hack och hugg. Bremer Sysk. 1: 55 (1848). Aldrig är det annat än hack på betjäningen. Östergren (1926). — särsk. (†) i uttr. komma l. vara o. d. i hack hos l. med ngn l. i ngns hack, bliva l. vara o. d. utsatt för ngns klander; äv. i uttr. komma i hacket, bliva klandrad. Borgmästarna .. (voro) aldeles .. komme vthi hack och haat hoos menige Borgerskapet. Schroderus Liv. 74 (1626). Ährotiwffwar, Hwilka äro .. (bl. a.) Mistanckafulle, Hwilka .. tilmätha enom någhon miszgerning, eller föra honom vthi monges hack och förtaal. L. Paulinus Gothus ThesCat. 108 (1631). Posten 1769, s. 852. Imedlertid kommer han (dvs. prästen) med sine Pikis-boer (dvs. församlingsborna) allt mer och mer i hack. Porthan BrefCalonius 259 (1796).
7) motsv. HACKA, v. 6 d. Karakteristisk för danskan är stöten, som åstadkommes genom en momentan sammanslutning af stämbanden. Härigenom får man liksom ett litet hack inne i ordet. NordT 1908, s. 355. — särsk.
a) (vard.) motsv. HACKA, v. 6 d α; äv. konkret: stammande l. osammanhängande tal; jfr äv. HACKA, v. 1 b ε δ'. Hvem kan af Birgers hack få veta hvad vi mena. JGHallman Vitt. 80 (c. 1756). Hans hack och ständiga omtaganden gjorde föredraget olidligt. Östergren (1926).
Ssg: (4) HACK-BULT. [jfr d. hakkebolt] tekn. o. sjöt. med hack l. (vanligare) med små hullingar försedd bult (se BULT, sbst.1 11), rundhackad bult resp. skarpbult. Carlberg SthmArchitCont. F 1 b (1740). Hackbultar, sådane, som icke drifvas helt och hållet genom trädet och, för att icke lätt kunna utdragas, äro försedda med hak eller skåror. Ekbohrn NautOrdb. 35 (1840). NoK 13: 206 (1922).
Avledn.: HACKIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content