HADES ha4des, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. (†) = (Bremer Brev 3: 142(1848)).
Etymologi
[av gr. ᾅδης, de dödas rike, underjorden, underjordens härskare, i den gr. bibeln användt ss. motsvarighet till hebr. scheol, dödsriket; jfr sv. dial. (Skåne) haddes (se FoF 1915, s. 56 f.). Ordets anv. i sv. torde i allm. ansluta sig till den antika myten o. bl. sällan till det i bibeln omtalade dödsriket]
(i sht i högre stil) plats där de döda vistas, dödsrike, ofta uppfattat ss. en ort där de döda föra en tom skuggtillvaro; äv. uppfattat ss. en ort där de döda befinna sig i ett slags mellantillstånd mellan salighet o. osalighet l. mellan jordelivet o. saligheten; äv. bildl.; jfr DÖDSRIKE,HELVETE.Kom! skåda sjelf till hvad olympisk salighet / Jag kallar Hades' fångar, jordens sorgsna barn. Stagnelius (SVS) 4: 255(1822). Hedda sökte beständigt att återföra honom till sans, men han fortfor att anse sig vara död och i ett mellantillstånd mellan salighet och jordiskt lif, i ett Hades, der han skulle vara, till dess han var försonad med sig sjelf, sin mor och med verlden. Wetterbergh Penning. 560(1847). I stället för den verklige Jesus Kristus har kyrkoläran utur oförnuftets Hades frammanat en obegriplig vidunderlig gestalt. Rydberg BibL 108(1862). Hon (dvs. Fredrika Bremer) .. försänker sig (i sina naturbeskrivningar gärna) i naturandens hades och drömmer hans egna drömmar. PJBöklin(c. 1860) i Bremer 2: 390. Satt Brutus ensam där, i nattens mörker, / .. Beredd att ställa färden ned till Hades. Wulff Leopardi 109(1913).
Ssgr: HADES-FÄRD. Elfte boken av Odysséen, där Odysseus' hadesfärd beskrives. Andersson Antol. 14(1909). —
-NATT. (tillf.) bildl. De hadesnätter han genomlevde efter den där dagen, då prästeståndet skrev sin egen omyndighetsförklaring i riksdagen. Månsson Rättf. 2: 392(1916). —
-SKUGGA, r. l. f. Vi äro skyldiga solen ofantligt och skulle utan henne gå här som Hades-skuggor, om vi eljest kunde lefva. Quennerstedt StrSkr. 1: 343(1907, 1919).
