SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HALLING hal32, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Hall., Skån., Smål.) halling; till HALLAND]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) hallänning. VDAkt. 1706, nr 53. Hallingar reste på landet och gjorde stort köp på Spannemål och annat hos Landmannen. Loenbom Stenbock 2: 260 (i handl. fr. 1709). Klint (1906; med hänv. till halländing).
Spoiler title
Spoiler content