[sv. dial. (Hall., Skån., Smål.) halling; till HALLAND]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) hallänning. VDAkt. 1706, nr 53. Hallingar reste på landet och gjorde stort köp på Spannemål och annat hos Landmannen. Loenbom Stenbock 2: 260(i handl. fr. 1709). Klint(1906; med hänv. till halländing).
