HALMA hal3ma2 l. 40, sbst.2, n.; best. (föga br.) -at. Anm. I st. f. best. användes vanl. best. form av ssgn HALMA-SPEL.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. halma; ytterst av gr. ἅλμα, språng, hoppande, till ἅλλεσϑαι, hoppa, besläktat med lat. salire, hoppa (se SALTOMORTAL)]
sällskapsspel som av två (tre) l. fyra personer med visst slags pjäser utföres på ett slags schackbräde på så sätt att var spelare placerar sina pjäser på ett triangelformigt fält i ett hörn av brädet o. söker att före medspelarna hinna flytta pjäserna över till det motsatta fältet, varvid pjäserna enligt vissa regler antingen få hoppa en l. flera ggr över närstående pjäs(er) eller också flyttas stegvis. AB 1890, nr 281, s. 2. Siwertz Varuh. 214 (1926).
Ssg: HALMA-SPEL. särsk. konkret, om uppsättning av bräde o. pjäser till halma.
