publicerad: 1930
HALMSTRÅ hal3m~strå2, n.; best. -et l. -t; pl. -n. (beträffande böjningen se vidare under STRÅ)
Etymologi
[fsv. halmstra, motsv. dan. o. nor. halmstraa, isl. halmstrá, halmstrå, holl. halm(en)stroo, urtröskad halm, feng. healmstrēaw, ”halmstubb”; av HALM o. STRÅ]
1) (vart särskilt) strå l. (var särskild) stjälk av sädesväxter (i sht av skuren l. tröskad säd); jfr HALM 1. Blåsa såpbubblor genom halmstrå. Draga lott med (olika långa) halmstrån. VarRerV 59 b (1579). Vid flätningens början läggas alla halmstråen på ena sidan så, att de hafva .. rätsidan uppåt. AHB 43: 12 (1870). Östergren (1926). — särsk.
a) [jfr d. ungdommen raser, sagde kællingen, hun sprang over et halmstraa] i ordspr. ungdomen rasar, sa(de) käringen, (då hon) hoppa(de) över halmstrå(e)t. Granlund Ordspr. (c. 1880; fr. Smål.). Östergren (1926).
b) i jämförelser o. mer l. mindre bildl.
α) (mindre br.) betecknande ngt (ss.) obetydligt l. av ringa värde. Wilt tu så hård wara emoot itt flyghande löff, och förfölia itt tort halmstrå? Job 13: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett borttorkat strå). (Om han lade) ökad tyngd på den börda, som hon hade att bära, .. (kunde det bli) det halmstrået, som knäckte henne. Lagerlöf Holg. 2: 350 (1907). — särsk.
α') i numera obr. uttr. (jfr γ'). Commendanten .. war plump och owettig, wijste osz icke ett Halmstrå (dvs. icke ett ”dyft”) til willie. Rålamb Resa 92 (1658, 1679) [jfr motsv. anv. av fr. brin].
β') [jfr d. (ikke) lægge et halmstraa i vejen for en] (föga br.) i uttr. icke lägga ett halmstrå i vägen för ngn, icke på ngt vis hindra ngn. Östergren (1926).
γ') (†) i uttr. hänga på halmstrå o. d., sväva i stor fara, ”hänga på en tråd”; vila på osäker grund. Ehrt lif på halmstrå hänger. Kolmodin QvSp. 1: 395 (1732). Hvad hänger mera på det gungande halmstrået än menskliga beräkningar och menskliga förhoppningar! Carlén Köpm. 2: 472 (1860).
β) betecknande ngt (ss.) svagt o. bräckligt; nästan bl. i sådana uttr. som gripa efter (ngt som den drunknande griper efter) ett halmstrå, tillgripa en sista (förtvivlad) utväg, (i förtvivlan) klamra sig fast vid ett sista svagt hopp. Nu kom på hans fråga ett oväntadt svar .. ett halmstrå för hans drunknande hopp. Topelius Fält. 1: 299 (1853). Den djupt förkrossade (uppsöker) i sin yttersta nöd .. den minsta skymt af hopp, lik den drunknande, som sträcker sin hand efter ett halmstrå. Svedelius i SAH 51: 257 (1875). Men detta (dvs. hoppet om splittring bland oavhängighetsmännen i Indien) är tydligen endast ett halmstrå, som man klänger sig fast vid (i England). SvD(B) 1930, nr 1, s. 13.
γ) (tillf.) i uttr. icke växa på alla halmstrån, icke förekomma allmänt, ”icke växa på träd”. Grefvar växa ej på alla halmstrån. Almqvist TreFr. 2: 41 (1842).
2) (numera föga br.) koll.: halm (se d. o. 2). Si, Herren är helig, jag sölad i träck, / Han eld, jag är halmstrå och tiära. Kolmodin Dufv. 137 (1734). MarkallN 1: 25 (1820).
Ssg: (1) HALMSTRÅS-BREDD. (†) Rännelen är till een halmstrås-bred täckt (med svavel). KKD 5: 316 (1712).
Spoiler title
Spoiler content