[jfr t. halo(n), eng. o. fr. halo, nylat. halo (-ōnis), lat. halos; av gr. ἅλων, ἅλως, rundning, tröskplats, halo, nära besläktat med gr. ἀλωή, (vin)gård, tröskplats, halo (jfr LOGE, pl. -ar); jfr HALATION]
meteor. (enskilt) halofenomen. VetAH 1745, s. 16. Haloer eller gårdar äro färgade eller ofärgade ringar, bågar eller fläckar, hvilka visa sig på bestämda afstånd från solen eller månen, då himlen är öfverdragen med en tunn slöja af cirri (dvs. cirrostratus). Rubenson Meteor. 56(1880).
Ssg: HALO-FENOMEN. meteor. (sammanfattande) benämning för sådana på himmeln uppträdande ljusföreteelser som väsentligen bero på ljusets brytning i iskristaller i luften l. på dess reflexion mot dessa kristallers ytor (sol- l. mångård, bisol, vädersol o. d.); jfr GÅRD, sbst.1 2 d,o. RINGFENOMEN.NF 1: 840(1876). SvD(A) 1930, nr 71, s. 15.
