HALVTIMME hal3v~tim2e, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. (numera mindre br.) HALVTIMMA ~tim2a, r. l. f.; best. -an; pl. -ar.
Ordformer
(-e 1538 osv. -a 1676—1926)
halv timme; trettio minuter. Var halvtimme, var trettionde minut, två ggr i timmen (med en halv timmes mellanrum). VarRerV 48 (1538). Ur, hvilka slogo timmar, halftimmar, qvarter. Nordin i 2SAH 4: 129 (1806). Jag (var) inom en halftimme .. på slottet. De Geer Minn. 1: 211 (1892).
Ssgr: A: HALVTIM-SLAG. klockslag som angiver att klockan är (visar på) halv ett, halv två osv. Jag hörde en klocka .. slå timslag och halvtimslag. Fröding ESkr. 2: 80 (1892). Ericsson Ur. 115 (1897). —
-VIS, adv. (-tim- 1871 osv. -timme- 1899—1926. -timmes- 1926. -tims- 1926) i halvtimmar; flera halvtimmar i sträck; varje halvtimme. Man kan vandra halftimvis emellan dessa murar, utan att se ett hus. Ljunggren Resa 23 (1871).
B (ngt vard.): HALVTIMME-VIS, se A.
C: HALVTIMMES- l. HALVTIMS-FÖREDRAG~200 l. ~102. föredrag som varar en halv timme. Östergren (1926). —
-VIS, se A.
