SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HAMMARSMED ham3ar~sme2d, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
förr: smed som arbetade i en hammarsmedja; numera: smed som arbetar vid en mekaniskt driven hammare. G1R 16: 98 (1544; ss. titel). Hammarsmeden nedsmälter sitt tackjern i härden i blandning med slagg. JernkA 1827, s. 379. Några skickliga hammarsmeder, vana vid lokomotiv- och annat maskinsmide, erhålla omedelbart anställning. SocDem. 1928, nr 68, s. 11.
Ssgr: HAMMARSMEDS-DAMM, r. l. m. (†) hammardamm. Johansson Noraskog 2: 280 (cit. fr. 1557).
-DRÄNG. (förr) arbetare som biträdde en hammarsmed i hans arbete. Johansson Noraskog 2: 276 (cit. fr. 1554).
-HÄRD. (förr) hammarhärd. Rinman (1788).
-KASSA. kassa till vilken förr vissa böter o. avgifter inflöto o. varifrån pensioner till äldre yrkesmän inom stångjärnssmidet l. deras änkor utgå. I hvarje Bergs-Tingslag skall Hammarsmeds-cassa vara. HammarsmedOrdn. 1823, s. 17. —
-MÄSTARE. (förr) utlärd hammarsmed som fått mästerbrev. Rinman 1: 775 (1788).
-MÄSTERSVEN. (förr) Hwilken Hammarsmeds Mästerswen, som wil blifwa Mästare, han skal et år tilförene sådant förkunna Åldermannen i Embetet. Bergv. 1: 168 (1649).
-ORDNING. (förr) stadga som reglerade hammarsmedernas arbete. Bergv. 1: 86 (1637).
-SLAGG.
1) (†) hammarslagg (se d. o. 1), glödspån. VetAH 1761, s. 198.
2) (förr) hammarslagg (se d. o. 2). Rinman Jernförädl. 52 (1772). Åkerman KemTechn. 1: 201 (1832).
-TING. (förr) hammarting. Bergv. 1: 135 (1649).
-ÅLDERMAN~102 l. ~200. (förr) BergscollKungör. 4/2 1763, s. 3. —
-ÄMBETE~020 l. ~200. (i fråga om ä. förh.) hammarsmedernas skrå; förr äv. om hammarsmedernas yrke. Bergv. 1: 86 (1637). Därs. 343 (1685).
Spoiler title
Spoiler content