HARAKIRI har1aki4ri, r. l. n.; best. -in, ss. n. -it.
Etymologi
[liksom d., t. o. eng. harakiri, av japanska harakiri, av hara, mage, o. kiri, skära]
(i sht förr) rituellt självmord i Japan, värkställt gm magens uppskärande; äv. oeg. o. bildl. NF(1882). Ett misslyckadt försök (att klättra över staketet) .. skulle ha stora utsikter att resultera i ett ofrivilligt harakiri. SD(L) 1905, nr 123, s. 1. En högre (japansk) officer vid generalstaben .. har begått harakiri, enligt uppgift som en demonstration emot flottavtalet i London. SvD(B) 1930, nr 136, s. 3.
SAOB
