SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HARKA har3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr sv. dial. harka, hark, knarra, skrapa (om ljud), motsv. d. harke, harkla, nor. harka, knarra, rossla, isl. harka, skrapa, shetländska hark, harkla, nt. harken, skrapa, harkla, t. (Schweiz) harchelen, rossla; jfr äv. sanskr. kharjati, knarrar, gr. κράζειν, kraxa, gnissla, skria; urspr. ljudhärmande; jfr HARK, HARKA, sbst.1, HARKLA, sbst. o. v., HARSKA, HARSKLA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) intr. o. refl.: harkla, harkla sig. Almqvist AmH 1: 234 (1840). Sundén (1885). Östergren (1926).
Särsk. förb.: HARKA UPP10 4 l. OPP4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) harkla upp. Lundell (1893).
Spoiler title
Spoiler content