SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HARMONIERA har1mωnie4ra l. -o- l. -å-, l. harmω1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-monera 1729. -moniera 1793 osv.)
Etymologi
[efter t. harmonieren, till harmonie (se HARMONI); jfr ä. fr. harmonier]
1) mus. till HARMONI 1 (a).
a) med prep. med, om ton: bilda harmoni tillsammans med (en l. flera andra toner). Om alla (tonerna) harmoniera med hvarandra. Mankell Lb. 126 (1835). jfr: Harmonera, (dvs.) stämma öfverens, hafva en stämma, låt. Biurman Brefst. 140 (1729).
b) (†) = HARMONISERA 1. Euterpe 1: 10 (1823).
2) till HARMONI 3, intr.: överensstämma, stämma överens (med); passa tillsammans l. ihop (med); gå väl ihop (med). MoB 2: 105 (1793). Som våre Thermometrer .. ej rätt väl harmoniera. Porthan BrefCalonius 540 (1799). Blått harmonierar med hvitt och gult. AHB 12: 17 (1865). Hur vackert med de oskolade naturbarnen och deras sång, som harmonierar med naturen, med björkarne och hafsvindarne! Engström Äfv. 65 (1908). Hagberg VärldB 131 (1927).
3) (mindre br.) till HARMONI 3, tr.: bringa (ngt) i harmoni l. överensstämmelse (med ngt annat); åstadkomma harmoni (i ngt). Kineserna ega .. en beundransvärd förmåga att kunna harmoniera färgerna. TT 1871, s. 386. Steffen Krig 4: 181 (1917).
Spoiler title
Spoiler content