SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HARMONIKER harmω4niker, äv. 0302, m.||(ig.); best. -n; pl. =.
Etymologi
[av t. harmoniker, till harmonie (se HARMONI)]
mus. person kunnig i harmonilära; komponist som skriver monofont (motsatt: kontrapunktiker); jfr HARMONIST 1. Bagge Wendt 281 (1835). Bauck 1Musikl. 1: 214 (1864). Johann Sebastian Bach, en af alla tiders största harmoniker. Nodermann Hymn. 1: 64 (1911).
Spoiler title
Spoiler content