SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HARMONISERA har1mωnise4ra l. -o- l. -å-, l. harmω1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. harmonisere, t. harmonisieren, eng. harmonize, fr. harmoniser; till HARMONI]
1) mus. till HARMONI 1 a: sätta harmonier l. ackord (ackompanjemang) till (en melodi); arrangera (en melodi) harmoniskt för flera stämmor; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret(are) om ackordunderlaget till en melodi l. ett tema. Bauck 1MusH 79 (1862). Harmoniseringen får ej fördunkla, otydliggöra melodien. Gnosspelius Choralfr. Förord 2 (1880). Norlind AMusH 601 (1921).
2) (mindre br.) till HARMONI 3, tr.: bringa harmoni, överensstämmelse l. samdräkt i (ngt). Samtiden 1874, s. 328. Jaget kan möjligen harmoniseras så att det själf finner sig lyckligt. Fröding Brev 227 (1895). Växtsjälen, som Aristoteles skulle säga, måste ha en hård kamp om den skall harmonisera de blandade möjligheterna. Larsson Världskris. 61 (1920).
3) (föga br.) till HARMONI 3, intr. med prep. med: harmoniera med (ngt). Thorild 1: 54 (1782). Hvarföre icke (vid uppfostran) .. harmonisera med naturen. Nordin Bet. XXXVIII (1785). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 210 (1899).
Spoiler title
Spoiler content