HARPUNERA har1pɯne4ra l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr HARPUNÖR.
Etymologi
[till HARPUN;jfr d. harpunere, holl. harpoeneeren, t. harpunieren, eng. harpoon, fr. harponner]
med avs. på sjödjur, i sht val- o. säldjur: kasta l. avskjuta harpun mot, stöta harpun i; jaga, fånga, träffa, såra, döda l. dyl. med harpun; äv. (skämts.) bildl. Harpunera en val, valross l. säl. Wikforss 1: 748(1804). Då en Hval blifvit instängd i en vik, söker man tillfälle att harpunera honom. Nilsson Fauna 1: 636(1847). Kaptenen .. harpunerade en sardin. Nyblom Österut 18(1908). Landtman NGuinea 183(1913).
Avledn.: HARPUNERARE, m. (-pone(e)r 1734—1757. -punerare 1797 osv. -puniren, sg. best. 1682) (i fackspr.) person som jagar osv. sjödjur med harpun; särsk. om den person å valfångstfartyg som har till uppgift att kasta l. avskjuta harpun. RelCur. 358(1682). Hedin Pol 2: 434(1911).
