SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HARPUNÖR, m., anträffat bl. i pl. -er.
Ordformer
(-eur)
Etymologi
[av fr. harponneur, till harponner (se HARPUNERA)]
(†) harpunerare. Eberhardt AllmH 4: 215 (1781).
Spoiler title
Spoiler content