SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HARVA har3va2, v.1, (i bet. 2) förr äv. HÄRVA, v.1 -ade ((†) ipf. harva Dahlstierna (SVS) 127 (1697), HC12H 4: 345 (1713: harfwa af)). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Salander Gårdzf. 103 (1727)), -NING; HARVARE (numera bl. tillf., Linc. (1640; under occator), Cannelin (1921)).
Ordformer
(harva o. d. Hos. 10: 11 (Bib. 1541) osv. härfva (herfva) Rudbeckius JMatthiæ 13 (1670), Lindfors (1815; med hänv. till harfva))
Etymologi
[fsv. harva; avledn. till HARV, sbst.1; jfr dan. o. nor. harve, nor. dial. horva, eng. harrow]
1) (†) till HARV, sbst.1 1: bearbeta (jord) med kratta l. liknande redskap; räfsa l. kratta (ogräs o. d.); i förb. med prep. ur: gm dyl. bearbetning avlägsna (ngt) ur (ngt). Helsingius O 6 a (1587). Sammankratta och harffua ogräset vthur säden. Linc. (1640; under consarrio). Ogräset harfvas väl derutur (dvs. ur jorden). Dahlman Humleg. 4 (1748). Ekblad 333 (1764).
2) till HARV, sbst.1 2: köra över l. bearbeta (åker)jord med harv, i sht i samband med sådden; äv. med obj. betecknande jord, åker o. dyl. l. sädesväxter, utsäde o. d.; stundom i förb. med prep. i: gm harvning mylla ned (ngt) i (jorden); ss. vbalsbst. -ning (förr äv. -ing) ngn gg konkretare, om harvat jordstycke o. d. Harffua sädena j iorden. VarRerV 41 (1538). Vil man åfvan på Harfvingen strö Hönse- eller Dufve-Dynga, så förkofras Lijnet väl deraf. Salander Gårdzf. 103 (1727). Harfning (av sädesfält med isått gräsfrö), hvilken best sker med en buska, eller en grind besat med buskar. Serenius EngÅkerm. 53 (1727). Åkren måste om sommaren .. 4 gångor härfvas. Hülphers Norrl. 4: 134 (1779). (Om) hvetet ser ut att komma att stå ”tjockt som en vass”, .. (kan man) harfva det (osv.). UtsädT 1891, s. 86. LmUppslB (1923). — jfr BILL-, BRODD-, DJUP-, IN-, SKORP-, SLÄT-, TJÄL-, TVÄR-, UPP-, YT-, ÖVER-HARVA samt FÖRHARVNING m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d.] (numera knappast br.) i sådana ordspråksliknande uttr. som harva vad en annan plöjt, följa ngn i spåren, gå igenom samma vedermödor som ngn annan o. d. EElai AOlofsdr C 4 b (1652). Det är långt innan du harfvat den åker jag plöjt. Granlund Ordspr. (c. 1880). jfr: Harffua tu effter som iagh haffuer plogat före. SvOrds. B 1 b (1604).
b) bildl., i särsk. förb., ss. HARVA AV, HARVA MED SIG.
Särsk. förb. (i allm. till 2; i sht landt.): HARVA AV. (†) till 2 b: draga i väg (med ngn). Tartarne harfwa af med dem (dvs. de fångar som) de fingo in åt landet. HC12H 4: 345 (1713). —
HARVA MED SIG. (†) till 2 b. En hop .. rasande Galanter .. Harfvade mig för kort sedan med sig, at jag skulle få see eder (dvs. ”fruntimrens”) skiönaste lefvande bild i hela Riket. Dalin Arg. 1: nr 29, s. 6 (1733; uppl. 1754: drogo mig .. med sig). —
HARVA NED10 4 l. NER4. medelst harv mylla ned (utsäde, i bet. b äv.: gödningsmedel o. d.); jfr NEDHARVA.
a) (†) till 1. VetAH 1803, s. 267.
b) till 2. VgFmT II. 1: 69 (1671). När .. (hirsen) är sådd, harfvas han ned med träpinneharf. Broocman Hush. 2: 70 (1736). Efter utströendet bör kalken endast harfvas, ej gräfvas eller plöjas ned. Abelin Frukt 126 (1902). —
HARVA TILL10 4. (mindre br.) gm harvning jämna l. släta till (jord); jfr TILLHARVA. Därefter harfvas jorden väl och jämnt til. Rosensten Skog. 4 (1737). —
HARVA UPP10 4 l. OPP4. gm harvning riva l. luckra upp (jord, ogräs o. d.). Stridsberg Åkerbr. 19 (1727). Det är inte nog med att dika, man måste också harva upp myren. Sandström NatArb. 2: 112 (1910). —
HARVA ÖVER10 40. (mindre br.) överfara (jord) med harv. Serenius EngÅkerm. 93 (1727). Högberg Utböl. 2: 136 (1912).
Ssg: HARVNINGS-FÖRSÖK. till 2. LAHT 1908, s. 251.
Spoiler title
Spoiler content