publicerad: 1922
Ordformer
(brodd GR 15: 89 (1543: skobrodder) osv. brudd Mat. 13: 26 (NT 1526), Lind (1749). brådd Brahe Oec. 105 (1581), Söderblom StundVäxla 1: 70 (1909))
Etymologi
[fsv. brodder; jfr d. brod, isl. broddr, motsv. fsax. brord, fht. brort; i afljudsförh. till BRÄDD. — jfr BORD, sbst.1]
I. skarp pigg l. spets (i sht af järn l. stål); förr äfv. om verktyg l. dyl. som är försedt med l. hufvudsakligen består af dyl. pigg l. spets. BtFinlH 3: 237 (1549). (Han hade) handklåfuar på bådhe henderna, och tuå låsser för dem, och brådden inslagen i (väggen). VRP 1631, s. 431. En runstaf med .. spetsig brodd i ändan. VittAH 21: 368 (1857). — jfr JÄRN-, KÄPP-BRODD m. fl. — särsk.
a) om mer l. mindre spetsigt järnbeslag under skodon o. d., afsedt att gifva bättre (fot)-fäste vid halka; särsk. om hästskosöm med högt, spetsigt (o. ståladt) hufvud, skärpt söm, huggsöm. Hallenberg Hist. 2: 506 (efter handl. fr. 1612). Broddar i skona. Sahlstedt (1773). Broddar för gummigaloscher. PT 1892, nr 108 A, s. 1. Huggsöm (eller broddar) se ut som vanliga söm, men hufvudet är försedt med en 10—12 mm. hög, kilformig skärpning. Bergman Hofbesl. 77 (1905). — koll. 150,000 st. handsmidd brodd. TLev. 1905, nr 37, s. 1. — jfr IS-, NIT-, SKO-, SPARK-BRODD m. fl.
b) med skarp spets l. järntagg försedd järnskolla till skoning af dragoxar o. (i ä. tid) hästar (i st. f. hästskor). Möller Jordbr. 69 (1881). Hästarnas hofvar voro (i forntiden) beslagna med broddar, närmast lika dem, som än i dag brukas för oxar. O. Montelius i SvH 1: 200 (1903).
d) mer l. mindre bildl. Man satte .. (med en sup vid slutet af måltiden) liksom en af- och sammanslutande udd eller brodd på den formlösa välfägnaden. Wennerberg 2: 248 (1882). I denna värld af släta knoddar, / som le och buga för en slant, / du späcke dina ord med broddar / och tale hälsosamt och sannt. Karlfeldt FridLustg. 55 (1901).
II. i fråga om växter.
a) benämning på nyuppkommen säd o. d., dels om hvarje särskild uppspirande planta, dels koll. Gå i l. skjuta brodd, om säd o. d.: komma upp. Iordhen hon bär, vthaff sich sielff, först brudden, sedhan axet, sedhan fulbordath hwetit j axena. Mark. 4: 28 (NT 1526). Åkerfälten, som stodo i sin första brodd. Wallin Bref 75 (1847). Broddarna äro .. sköra och brytas lätt (när sädesbrodden just är färdig att genombryta jordytan). SD(L) 1901, nr 196, s. 4. — jfr GRÄS-, HAFRE-, HVETE-, KORN-, RÅG-, SÄDES-, VÅR-BRODD m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl.
α) med tanken fäst vid uppspirandet l. begynnelsen af ngt; stundom måhända anslutande sig till b. Thet ondas sädheskorns brudd. Forsius Esdra 96 (1613). Han qväfde den späda brodd till tvifvel, som .. ville uppskjuta. Rydberg Frib. 232 (1857).
β) med tanken hufvudsakligen fäst vid bilden af hela sädesfältet där brodden uppspirar, om hår l. skägg. Väl uppsköt nu på hans hufvud en jämn brodd af hår. Runeberg ESkr. 1: 138 (1836). Janzon Cat. 1: 35 (1889). — jfr DJUR-, SKÄGG-BRODD.
b) (numera föga br.) bot. grodd. Berzelius Kemi 4: 54 (1827). Brodden (fostret, plantämnet, embryo ..) .. består af 2 väsendtliga delar: hjertblad, och rotämne. Agardh Bot. 1: 170 (1830). Auerbach (1907).
Anm. till II a. Gm folketymologisk anslutning till brodd har det lat. växtnamnet abrotanum ombildats till abrodd, åbrodd (se ABRODD). I anslutning härtill hafva sannol. bildats åtskilliga andra växtnamn på -brodd, t. ex. DUF-, HASSEL-, HÄST-, VÅR-, ÅKER-BRODD, efter hvilka båda sistnämnda NormFört. 38 (1894) upptagit det enkla ordet brodd ss. benämning på släktet Anthoxanthum Lin.
(I) -HALS. (†) med skarpa, utstående piggar försedt halsband för hundar (till skydd mot vargar o. d.); jfr -HALSTER, -KAPPA, -ÄXEL. Schroderus Lex. 98 (1637). —
(II a) -HARFVA. landt. harfva ett sädesfält, då brodden nyss uppkommit. Juhlin-Dannfelt 248 (1886). Blåst och köld pläga skada den broddharfvade säden mer än den, som ej harfvats. Dens. i LB 2: 277 (1900). —
(II b) -HYLSA. Grodden genomtränger under groningens början den parenkymväf (”broddhylsan”), som omgifver rotämnet. NF 6: 23 (1882). —
(I) -KAPPA. (förr) jäg. ett slags med skarpa utstående piggar försedd kappa för hundar (till skydd mot vargar o. d.); jfr -HALS. Swederus Jagt 153 (1832). —
(II a) -MASK. benämning på åtskilliga sniglar l. larver som afäta sädesbrodden ofvan jord; jfr -SNIGEL. Linné i VetAH 1750, s. 181. Den grå Brådd-Snigeln eller Brådd-masken (Limax agrestis) infinner sig ofta på åkrar, ängar och i trägårdar. Fischerström Mäl. 237 (1785). Broddmask, sädesbroddmask, fällmask, .. mjuka larver af åtskilliga arter af nattfjärilsslägtet Agrotis. Juhlin-Dannfelt (1886). —
(II a) -SNIGEL. snigeln Limax agrestis Lin., åkersnigel; jfr -MASK. Fischerström Mäl. 237 (1785; se under -MASK). —
(II a) -VÄLT. landt. vält hvarmed den nyligen uppkomna brodden vältas. NorrlS 39 (c. 1770). Grotenfelt JordbrMet. 342 (1899). —
(II a) -VÄLTA, v. landt. med vält öfverfara den nyligen uppkomna brodden på en åker l. dyl. Broddwältar någon sin Åker sedan Säden om Wårtijdh vpgångin är. I. Erici Colerus 1: 96 (c. 1645). Det anses fördelaktigt, at om våren bråddvälta höstsädet i god tid. Fischerström 3: 194 (1783). —
(II a) -ÅKER. åker med nyuppkommen brodd. VetAH 1779, s. 103. Kornknarren knarrade i broddåkern. Ahrenberg Haap. 13 (1894). —
Spoiler title
Spoiler content