publicerad: 1930
HEDERSAM he3der~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Ordformer
(hed(h)er- 1526 osv. heders- 1662)
Etymologi
1) (†) = HEDERLIG 1. Then ährlige och vtaff Ålder hedersamme Matronan. Schroderus Os. 1: 448 (1635). Han ähr een wällärdh, Hederssam och skickelig Prästman, den der och af Gudj medh Goda gåfwor wällsignat ähr. VDAkt. 1662, nr 178.
2) (†) = HEDERLIG 2. Matroner (Hedersamma Hustrur). Schroderus Comenius 521 (1639). Linné SvArb. 2: 88 (1758).
3) som visar ngn (tillbörlig) aktning l. heder; hövlig, hövisk; numera bl. (arkaiserande) ss. adv.; jfr HEDER, sbst.2 1 o. 3, samt HEDERLIG 3. Warer hedhersamme emoot huar annan. 1Petr. 2: 17 (NT 1526; Bib. 1917: Bevisen var man ära). Kväll-Ulfs och alles vår bön är, att I hedersamt tagen emot Torolf och höjen honom högt i ära hos eder. Bååth EgilS 13 (1883). Dens. Grette 77 (1901).
4) varav man framstår i en glansfull l. fördelaktig dager; varav man har heder; varöver man har orsak att vara stolt; ärofull; som man icke behöver skämmas för; förr äv.: ordentlig, ansenlig, försvarlig; jfr HEDER, sbst.2 5, 14, o. HEDERLIG 5. Anse l. betrakta ngt såsom hedersamt. Dhet är hedersamare, at förswara Sanningen, än låta tubba sigh til at liuga. Grubb 67 (1665). Jag .. får af henne en hedersam öhrfil mit på munnen. VDAkt. 1720, nr 165. Sådana mindre hedersamma namn (dvs. lapparnas öknamn på varandra) nyttjas endast på baken. Læstadius 1Journ. 154 (1831). Uppvisningen är mycket hedersam för den svenska keramiken. SD(L) 1901, nr 32, s. 3. Hon begrep inte, att det låg något hedersamt däri, att domaren hade gått fram och skakat hand med henne. Lagerlöf Saga 37 (1908). Att han (dvs. A. Hazelius) hedersamt bestått kraftmätningen med Rydqvist. Böök Hazelius 244 (1923).
5) = HEDERLIG 7. Svenska krigsäran skulle kunna räddas genom ett tappert försvar och slutligen en hedersam kapitulation. Wingård Minn. 3: 92 (1846). På hedersamma vilkor. Svedelius i 2SAH 44: 99 (1868).
6) (numera knappast br.) = HEDERLIG 8. Hans moor (är) een hedersam gammal änkia och Bondeqwinna. VDAkt. 1692, nr 117 (1690); möjl. till 1. Snart törhända är det endast fornsvenskt att vara enkelt hedersam och buttert treflig. Valerius 2: 280 (1841). (O. Rudbecks) personliga karakter beskrifves såsom bottenärlig, hedersam, öppen, vänsäll. Atterbom Minnest. 1: 215 (1847).
7) (i folkligt spr.) = HEDERLIG 13. HärnösDP 1695, s. 447. Allmogen (i Orsa har) .. det beröm, at de äro hedersamme mot Kyrkorne, ehuru ringa förrådet kan vara. Hülphers Dal. 169 (1762). Auerbach (1909).
Avledn.: HEDERSAMHET, r. l. f. särsk.
1) (†) till 3: förhållandet att man visar ngn (tillbörlig) aktning l. heder. Afzelius Sag. 4: 170 (1842). En polemik, för hvilken det är samvetssak att behandla motparten med hedersamhet och rättvisa. Atterbom Minnest. 2: 292 (1842).
2) (†) vänlighet, hygglighet; jfr HEDERLIG 12. Iag (tackar) för all godh benägenheet(,) hedhersamheet och wellbewijst godt. VDAkt. 1671, nr 224. Därs. 1793, nr 216.
3) (i folkligt spr.) till 7: frikostighet. VDAkt. 1789, nr 213. Med erkännande af församlingens frikostighet och hedersamhet hvarmed hon aflönat sina förre Comministrar. Därs. 1824, E II 366. Dalin (1852).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content