SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HEDERLIG he3derlig2, adj. -are ((†) superl. -ligst Schroderus Os. 2: 55 (1635)). adv. = (†, Hund E14 382 (1605), Prytz OS F 3 a (1620)), -A (†, Svart Ähr. 88 (1560: hederlige), Spegel (1712), LexTrip. (1742)), -EN (numera knappast br., Brahe Kr. 20 (c. 1585), Lundell (1893), Östergren (1927; angivet ss. sällsynt form)), -T (Verelius 212 (1681) osv.).
Ordformer
(-lig(h)it, n. 16271756. -ligidh, n. c. 1640)
Etymologi
[fsv. heþerliker; till HEDER, sbst.2; jfr d. hæderlig, isl. heiðrligr]
1) (†) aktningsvärd, vördnadsvärd, hedervärd; särsk. ss. hedrande epitet för personer av viss samhällsställning (särsk. präster, borgare och bönder); jfr HEDER, sbst.2 1, HEDER-VÄRD 1 o. HEDERSAM 1. Renlifwes och gudelig man Her Nils Abboth i Julete kloster, med hans hederlige Convent. G1R 1: 41 (1522). Strenge riddare, värdige herrar, hederlige, vällborne, vällförståndige och ärlige godhe män, .. som här nu församblade äro. RA 1: 337 (1544). Det täcka ansiktet, som undransvärdt behölt sin behagelighet in uti hederliga åldren, är nu förmörkadt. Carlsson JCDeGeer 23 (1775). Lindfors (1815). jfr EWigström i Landsm. VIII. 2: 38 (1891).
2) (†) aktad, ansedd; som innehar hög l. god social ställning; förnäm, ”bättre” (se d. o. 1 d β); jfr HEDER, sbst.2 1 o. 2, HEDERSAM 2. Hederlige, Ädle, Stränge och Ährlige .. Herrar, Ridderskap och Adel. G1R 1: 18 (1521); möjl. till 1. Då .. (Stiernhielm) medh een anseenlig Lijk-process af förnämt och hederligit Folck .. begrofz i Sanct. Clara Kyrckio. Columbus BiblW P 2 a (1674). Vi hafve Förmän som äro hederligare än vi; Vi hafve Gelikar så hederliga som vi. Rydelius Sed. 56 (1731). Under förliden Sigfridsmesso-Marknad förglömdes uti ett hederligt hus här i Staden, en Säck med deruti liggande 59 Koskällor. VexjöBl. 1834, nr 13, s. 4.
3) (†) som visar ngn (tillbörlig) aktning l. heder; hövlig, hövisk; jfr HEDER, sbst.2 1 o. 3, samt HEDERSAM 3. Lagförsl. 280 (c. 1606). (Kyrkoherdarna skola) fogeligen och hederligen umgås medh them (dvs. sina kaplaner). KOF II. 1: 357 (1659). (Grevinnan Teckely) hade säker kundskap, at hennes Herre lefde .. och mycket Hederlig och höfligen hanterades (i Konstantinopel). Dryselius Måne 385 (1694).
4) (†) om tjänst l. ämbete: hög, förenad med (högt) anseende; jfr HEDER, sbst.2 2. Det är väl sant, at denna tiensten, som jag hördt säijas, ej lärer vara så indräcktig, som den är hederlig till. Modée FruR 11 (1738). Då man söker hederliga ämbeten. Hof PhilosGr. 100 (1782).
5) (i sht i folkligt spr.) varav man framstår i en glansfull l. fördelaktig dager; varav man har heder; som man icke behöver skämmas för; som i fråga om kvalitet l. mängd l. riklighet l. prakt l. omkostnader o. d. (väl) fyller alla rimliga anspråk, ordentlig, anständig; jfr HEDER, sbst.2 5 o. 14, HEDERSAM 4. At barnen bekomma christeliga och hederliga nampn. KOF II. 1: 16 (1650). Intet ställe i kyrkan är hederligare än det andra, det öfversta är så godt, som det nedersta. VDAkt. 1794, nr 29. Det vore hederligare för Ragnar att ega en princessa till gemål än en torparedotter. Ekelund 1FädH 1: 25 (1829). Bonden, hvars bondambition kräfde, att jag skulle få åka ”hederligt”, d. v. s. fort, sparade ej piskan. Palmær Eldbr. 159 (1848). I taket hängde på sina spett ganska hederliga rader af hålkakbröd. Öman Ungd. 82 (1889). Norr om kyrkan var det ej hederligt att begravas. Nilsson FestdVard. 23 (1925). — särsk.
a) (†) som man uppfattar ss. en ära, smickrande. OxBr. 10: 286 (1626). Tå han (dvs. biskopen) wördade wårt ringa huus medh sin, och de sinas hederliga närwarelse, i wåra barns bröllop. VDAkt. 1676, nr 180.
b) (†) om omdöme l. vitsord: berömmande, god. Fleras mycket hederliga omdöme om mit werk. Rudbeck Bref 175 (1679). En stadgad och erfaren Hushållerska, som har hederliga bevis om skicklighet och trohet. LdVBl. 1817, nr 23, s. 3. BL 20: 302 (1852).
c) [delvis överförd anv. av 13] i fråga om gåva, lön, ersättning, pris o. d. Att professorerne .. medh hederlige och nödhtorfftige inkompster försedde deste flijtigere deres kall och embete måtte förestå och betiäna. Annerstedt UUH Bih. 1: 172 (i handl. fr. 1621). Konungen sade tu skalt få min doter med en hederlig hemgifft. Reenhielm ThViik. 17 (1680). Bryggaren Westman .. gaf hederliga drickspengar. Crusenstolpe Mor. 4: 240 (1841). Den bjudna ersättningen tyktes honom så hederlig, att han (osv.). EWigström i Landsm. VIII. 1: 42 (1887). Han lofvade betala ”hederliga priser”, som han sade. Hemberg ObanStig. 92 (1896).
d) [delvis överförd anv. av 13] i fråga om hedersbevisningar, bröllop, begravning, traktering o. d. Komma hederligt i jorden. Få en hederlig begravning. Svart Ähr. 88 (1560). Afsompnade i Gudj konung Giöstaffz syster, frw Margretta, .. i Refle stadh, ther hon och hederligen begraffuin bleff. Brahe Kr. 20 (c. 1585). (Till mellanmålet) hörde vanligen en sup. För öfrigt hörde två supar om dagen till ”laglig rätt”. Vankades flera, var det ”hederligt”. EWigström i Landsm. VIII. 2: 8 (1891). Hembygden 1915, s. 110.
6) (†) präktig; ståtlig; fin; äv. om skägg l. gräs o. d.: kraftig, frodig; jfr HEDER, sbst.2 8. Svart G1 163 (1561). Sal kallas stora och hederliga Wåningar där Gudarna och Konungarna äro uthi. Rudbeck Atl. 1: 241 (1679). I rågfallen (efter svedningen) växer, flere år bortåt, det hederligaste gräs. Fernow Värmel. 619 (1779). Decimaler kallas ett slags hederligare bråk, som alldeles ega utseendet af hela tal. Almqvist AmH 1: 89 (1840).
7) varigm ngns ära icke kränkes; som ngn kan acceptera l. göra med bibehållen ära; jfr HEDER, sbst.2 10. Sedermera höll sig Horn (i Stade) ända till d. 3 Aug. (1676), då han på hederliga villkor kapitulerade. Mankell Krigsm. 1: 297 (1865). Här räckte han honom liksom handen till en hederlig reträtt genom att tillägga (osv.). Annerstedt Rudbeck Bref LXXXII (1899).
8) (moraliskt) oförvitlig; rättänkande, rättskaffens, rättrådig; ofta med särskild tanke på att man icke gör sig skyldig till ngt bedrägligt: redbar, redlig; äv. i överförd anv., om handlingssätt, arbete, sinnelag o. d.: som vittnar om resp. beror på l. är i överensstämmelse med hederlighet; jfr HEDER, sbst.2 11. Hederligt folk. Som hederlig karl kan jag inte åtaga mig ett sådant uppdrag. Född av fattiga, men hederliga föräldrar, (skämts.). Vara hederlig i affärer. Fullt hederliga affärer. Som vi altid erfarit prof af M(in) H(erre)s och dess Medbröders hederlige och patriotiske sinnelag. Posten 1769, s. 420. Jag är hederlig karl: jag skal icke förråda min Husbonde. Björn DygdYngl. 50 (1794). En öppen odäckad båt, bemannad af några sotiga individer med hederliga svenska arbetareansigten. Ödman VexlBild. 9 (1893). Ett handslag utan handske betyder .. ett hederligt handslag, i vilket intet svek finnes. Nilsson FestdVard. 37 (1925). (Jag) försökte .. få hederligt arbete. Hallström Händ. 333 (1927). — jfr BOTTEN-, O-HEDERLIG.
9) [utvecklat ur 8] om sak: som icke giver sig ut för att vara ngt mera än vad den är; som (utan att vara särskilt fin l. praktfull l. fulländad o. d.) väl fyller (fyllt) sitt ändamål l. gör (gjort) god o. trogen tjänst. I bedröfvelsen tog jag up min hederliga trädosa, at trösta mig med en pris snus. Säfström Banquer. G 4 b (1753). Så snart jag återser den hederliga domkyrkan, .. (sade Larsson) så växer latinet opp igen. Topelius Fält. 2: 188 (1856). (Historia) hade man i Uleåborg studerat efter Regnérs Begrepp, en gammal hederlig lärobok, som var uppställd i numrerade frågor och svar. Lagerlöf Top. 61 (1920).
10) (†) som iakttager l. överensstämmer med god sed l. den konventionella blygsamhetens fordringar, anständig; jfr HEDER, sbst.2 14. (Vi vilja samla fabler och luttradem) på thet, at ther vthaff enn lustigh och liuffligh, doch lijkwäl, Hederligh, tuchtigh, och nyttigh Esopus bliffua måtte. Balck Es. 61 (1603). Vid visitation 1740 fann prosten Borup att i Slimminge gick allting vid gudstjensten ”hederligen och ordentligen” till. Cavallin Herdam. 1: 268 (cit. fr. 1740).
11) (†) om kvinna: ärbar, anständig; jfr HEDER, sbst.2 12, 14. (Sv.) En hederlig flicka, (t.) ein anständiges Mädchen. SvTyHlex. (1851). Hedberg Sardou 43 (1866).
12) snäll, hygglig; tjänstaktig, tillmötesgående; numera bl. (i sht i folkligt spr.) i sådana uttr. som det var hederligt av eder (ss. tacksamhetsbetygelse); jfr HEDER, sbst.2 14. Du vore bra hederlig, om du efterfrågade denna pjes på boklådorna i Stockholm och Upsala. BrefNSkolH 95 (1810). Var .. hederlig och skicka in din (dvs. Atterboms) omröstnings-sedel (till val av den, som skall erhålla Sv. Akademiens kungliga pris). Beskow (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 17. Hagberg Shaksp. 9: 114 (1850). Auerbach (1909).
13) (i sht i folkligt spr.) frikostig, generös; numera företrädesvis ss. adv. o. därvid svårt att skilja från 5; jfr HEDER, sbst.2 15. VDAkt. 1683, nr 227. Som de haft skjuts, så ville de nu vara hederlige i driks-penningar emot Præstafven och Bönderne. Kempe FabritiiL 76 (1762). Dalin (1852). Det var hederligt bjudet för en tavastländsk flicka. Ahrenberg StRätt 54 (1899).
Avledn.: HEDERLIGHET, r. l. f. särsk.
1) till 8: rättskaffenshet, redbarhet. Serenius L 2 b (1734). Omutlig hederlighet. Bergman Mark. 190 (1919). (†) (Till att ha ett godt rykte fordras) Hederligheetennes vmgenge, så at loff och rykte skal wara ärligit och obefläckiat. Bullernæsius Lögn. 348 (1619).
2) (i sht i folkligt spr.) till 13: frikostighet. Dalin (1852).
Spoiler title
Spoiler content