publicerad: 1930
HELBRÄGDA he3l~bräj2da l. häl3~, l. ~bräg2-, stundom 040 (he`lbregda (l. helbräjda) Weste; hä`llbrä´jda Dalin; hēl- l. hä´lbräjda med grav; högt(idligt) ngn gång -bräg-; ibl. -brä´j- l. ngn gång -brä´g- Östergren (1927)), adj. oböjl.; förr äv. HELBRÄGD l. HELBRÄGDIG, adj.
Ordformer
(hel- 1526 osv. häl- 1526—1888. häll- 1706—1730. -breigd 1730. -brigt, n. 1539. -brägd (-bregd) 1554—1880. -bregder c. 1880. -brög(d)t, n. 1543—1629. -brögder 1604. -brägda (-bregda) 1526 osv. -brigda 1629. -broghda 1526. -bryg(h)da (-e) 1526—1539. -brögda 1526—1621. -brejda c. 1750. -bredig 1604. -brygdig 1555)
Etymologi
[fsv. helbrygdher, helbrygdho, -brygdha (-brig-, -brög- m. fl. former); jfr fnor. heilbrigðr; till HEL, adj., o. fsv. brigdha (brygdha), hastigt svänga, isl. brigða, förändra (jfr BRAGD); eg.: gjord frisk; jfr HELBRÄGDA, sbst. o. v. Formen -do, -da är antingen oblik l. svag form av -brygdher l. en adverbiellt brukad kasus av HELBRÄGDA, sbst.]
1) (numera, utom i vissa ssgr, bl. ngn gg i ålderdomligt spr.; se dock d) motsv. HEL, adj. 2; om person (förr äv. om djur), förr äv. (jfr dock b) om kroppsdel o. d.: återställd till hälsan, botad, läkt; frisk, icke sjuk l. sårad; förr äv. i fråga om hälsotillstånd av allmän o. varaktig beskaffenhet: (av naturen) frisk, som brukar vara frisk (motsatt: sjuklig, svag o. d.). The phariseer togho wara på honom, om han någhon helbrögda giorde på sabbatz daghen. Luk. 6: 7 (NT 1526; Bib. 1917: botade). Then helbrögda wett icke huru then siuke lijkar. SvOrds. C 4 a (1604). Hiertat är friskt och heelbregdt. Schroderus Liv. Dedic. 3 a (1626). (Invånarna i Brasilien) Äre store til wäxten, helbregde, longlijfwade, och aff Solenes häfftige Heta swarte. Dens. Os. III. 2: 56 (1635). Anställa viss prof, hvilka får frisk och helbrägd äro. Broman Glys. 3: 151 (c. 1730). Spongberg Soph. 21 (1866). Östergren (1927). — särsk.
a) (†) i förb. med prep.-uttr. angivande den kroppsdel o. d. vari ngn är frisk osv. Jach (är) .. farlam j mine lemmar, helbrägd till mitt samuett. BtFinlH 3: 297 (1554). Iag är wäl ännu helbregd i händerna, men doch swag i fötterna. Peringskiöld Hkr. 2: 202 (1697).
b) (numera knappast br.) ss. attribut. OPetri Hb. E 4 a (1529). En helbregda hest. BOlavi 125 a (1578). Plato war en vng, frisk och helbregd Man. Schroderus Albert. 4: 183 (1638). Menascheh Chajim kom fram till en stad med helbrägda kropp och fördubblat lidande. JudLittSSkr. 7: 41 (1925).
c) (†) i överförd anv. (jfr 2) om tid: då man är frisk osv. SthmTb. 27/3 1549. Under sina helbregda dagar. Ljunggren i 2SAH 41: 287 (1866).
d) (föga br.) övergående i bet.: helskinnad, oskadd, välbehållen; i sådana uttr. som komma (förr äv. gå) helbrägda ifrån ngt o. d. Schroderus Os. 2: 53 (1635). Damerna voro glada när de kommo helbrejda ur leken. HSH 7: 240 (c. 1750). Komma helbrägda ifrån en äventyrlig färd. Östergren (1927).
2) (†) i överförd anv. (jfr 1 c): som gör frisk, hälsosam, sund. Hes. 47: 11 (Bib. 1541). (I Amerika) är .. en sund och liuflig Lufft, och på många orter så helbregd, at man der icke skal behöfwa någon Läkare. Holm NSv. 26 (1702).
3) [med anslutning till HEL, adj. 1] (†) om sak: hel, icke söndrig l. skadad. 2ne st lännstolar uti katedrerne befinnas helbregda. VLArk. 1804, Invent. G I 1.
Ssgr (till 1): A (†): HELBRÄGD-GÖRA, se B.
B: HELBRÄGDA-GÖRA, v. (-brägd- 1587—1635. -brägda- 1640 osv.) (i högre, i sht religiös stil) göra (ngn) helbrägda, bota. Helsingius O 8 a (1587). Helbregdagiörande kraft. Bælter JesuH 4: 433 (1757). Denna heliga hand, som helbrägdagjorde de sjuke. Roos Skugg. 226 (1891). DagbrKongo 267 (1911). —
-GÖRARE. person som botar sjuka.
a) (i religiöst spr.) om Kristus med tanke på hans botande av sjuka; äv. närmande sig bet.: frälsare. Må vi se till, att vi .. komme i en rätt gemenskap med Jesus Christus såsom den store helbregdagöraren och lifgifvaren för hela vår varelse. Bring Högm. 395 (1862). Du, Herre Jesus, .. verldens store läkare och helbregdagörare. Wikner Pred. 353 (1879).
b) allmännare, om person som botar sjuka gm böner l. handpåläggning o. d.; undergörare; äv. nedsättande, övergående i bet.: kvacksalvare. Strindberg Inf. 52 (1897). Boltzius, den bekante ”helbregdagörarn”. Barometern 1897, nr 188, s. 2. Fehrman OrientK 67 (1920). —
-GÖRELSE. botande av sjuka; numera bl. dels i fråga om botande gm böner l. handpåläggning o. d., dels (i religiöst spr.) närmande sig bet.: frälsning. Linc. (1640). Sin egen odödeliga andes helbregdagörelse. GRosén (1771) hos Nohrborg Föret. § 9. Helbregdagörelse genom tron. VerdS 153: 7 (1907). särsk. (i sht i religiöst spr.) i uttr. helbrägdagörelsens gåva, gåva l. förmåga att bota sjuka gm undervärk o. d. Irving var presbyteriansk prest i London, men det var ej i hans församling som hälbrägdagörelsens gåfva .. först visade sig. Lundin NSthm 233 (1888). (†) Helbregdagörelsers gåfvor. Melin HelSkr. 1Kor. 12: 28 (1864; Bib. 1917: helbrägdagörelsens gåvor). —
-GÖRERSKA. jfr -GÖRARE b. Nelly Hall, den bekanta helbregdagörerskan. Fyris 1894, nr 121, s. 3. Söderström LäkKvacksalv. 13 (1926).
Avledn.: HELBRÄGDHET, f. [jfr fsv. helbryghdhohet, helbryghdoghet] (†) hälsa, hälsotillstånd. En Herre .. swagh aff anda och heelbregdheet. Brask Pufendorf Hist. 221 (1680).
Spoiler title
Spoiler content