HELGDAG häl4j~da1g, äv. 3~2, vard. äv. häl4da (hä`lljdág Dalin), sbst.2, r. l. m.; best. -en l. (vard.) -dan ~dan; pl. -ar.
Etymologi
[av nt. hell, ljus, klar (jfr HELL, adj.1), o. DAG; jfr nt. hellige dag, ljusa dagen, hiir is't hell licht dag, här kan man se botten (i kistan o. d.). Liksom d. helligdag i motsv. anv. har ordet formellt anslutit sig till HELGDAG, sbst.1]
