SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HELIADER he1lia4der, äv. hel1-, sbst. pl.
Etymologi
[ytterst av lat. Heliades, gr. Ἡλιάδες, till gr. ἣλιος, sol (jfr HELIO-)]
i den grekiska mytologien: solgudens döttrar. Adlerbeth Ov. 38 (1818). Stagnelius (SVS) 4: 255 (1822).
Spoiler title
Spoiler content