SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HELIKON he4likon (rimmande med ton: Brenner Dikt. 1: 222 (1708, 1713)), sbst.1, n.
Etymologi
[jfr lat. Helicon (gen. -ōnis); av gr. Ἑλικών]
eg. namn på ett bärg i Beotien i det gamla Grekland, namnkunnigt såsom musernas boning; ofta (i vitter stil, numera huvudsakligen arkaiserande) symboliskt l. bildligt, för att beteckna hemvist l. skådeplats för skalder, (världslig) sång o. diktning; jfr PARNASS. Uplyyste Siälar hafwa både från Helicon och Zion utspridt många klara Strimor (dvs. strålar). Spegel GW 2 (1685). Helicons Blomster, Plåckade .. af Lucidor den Olyklige. Lucidor (1688; boktitel). Bellman SkrNS 2: 142 (1786). Ett bistert öde hvilar tungt öfver nordens Helikon och dess literatörer. Atterbom (1812) hos Ahnfelt Rääf 221. Wulff Petrarcab. 223 (1905).
Avledn.: HELIKONSK, förr äv. HELIKONISK, adj. (-onisk 1650—1844. -onsk 1797) (numera blott tillfälligt) Stiernhielm Virt. 3 (1650, 1668). The .. niyo Heliconiske Systrar, thet är, Wijs-Gudinnorne. Dens. Parn. Inl. (1651, 1668). Gröna heliconska lagrar. LBÄ 4: 6 (1797). Kullberg Dikt. 279 (1844, 1850).
Spoiler title
Spoiler content