HELIKOPTÄR he1likoptæ4r l. hel1-, l. -ä4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er; l. HELIKOPTER -kop4ter, r. l. m.; best. -n; pl. -ptrar.
Etymologi
[av fr. hélicoptère, urspr. benämning på en leksak, av gr. ἕλιξ, skruv (jfr HELIKON, sbst.2 2), o. πτερόν, vinge (se FJÄDER)]
tekn. benämning på ett slags (ännu blott på experimentstadiet befintliga) flygmaskiner vilkas arbetande del utgöres av en skruv med lodrät axel; skruvflygare. VerdS 168: 5 (1910).
