HELLENISERA häl1enise4ra l. hel1-, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) tr.: göra till hellen, göra hellensk, giva hellensk prägel åt (ngn l. ngt); förr äv. i fråga om stavning. Den manin, som hos oss begynt inrita sig, att hellenisera kända Författares namn, att skrifva Homeros o. s. v. JournLTh. 1810, s. 1138. Under de två århundraden, som följde på Alexander den stores .. regering, helleniserades till språk och odling stora delar af Asien och Afrika. Laurin Konsth. 53 (1900). — särsk. i p. pf., närmande sig bet. av ett adj.: som har antagit en hellensk prägel (i språk, kultur o. d.). SvLittFT 1834, sp. 591. Rydberg RomD 55 (1877). Helleniserade slaver. SD(L) 1896, nr 544, s. 4.
2) [efter motsv. anv. i gr.] (knappast br.) intr.: använda grekiskt språk. Så begynte folk, som i sig sjelfve ej voro Greker, likväl tala och skrifva grekiska. Detta kallades att hellenisera. Almqvist GrSpr. 29 (1837).
