SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HELLADISK häla4disk l. he-, adj.
Etymologi
[jfr t. helladisch, eng. helladic, lat. helladicus (i bet. 1), gr. ἑλλαδικός; till gr. Ἑλλάς (gen. -άδος), Hellas, Grekland]
som tillhör l. utmärker Hellas.
1) [efter Plinius 35: 75] (numera knappast br.) konsthist. i fråga om det för det egentliga Grekland karakteristiska, klassiska måleriet. Norrmann Eschenburg 1: 160 (1817). Den Helladiska (målarskolan), som hufvudsakligen blomstrade i Athen. Palmblad Fornk. 2: 296 (1844).
2) arkeol. i fråga om bronsålderskulturen på det nuvarande Greklands fasta land. NorstedtVärldH 2: 12 (1928).
Spoiler title
Spoiler content