HEMOM hem3~om2, äv. hemom4, adv.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. hjemom; till HEM I 2, II 1 a, HEMMA, sbst. o. adv. II 1]
(i Götal.) betecknande att man på vägen från en plats till en annan passerar sitt l. ngns hem. Ahlman Hav 135 (1916). (†) Blankenfiäl sade mig fulle, att han inte annat hörde, än att farkär skulle vara vid hälsan, när han drog hemmom. Ekeblad Bref 1: 391 (1655; rättat efter hskr.).
