publicerad: 1930
HEMULA he3mula2 l. he3~mɯ2la, l. he4mula, l. hemɯ4la (he`mula Weste, hèmulla Dalin (1852), 040 l. 3~20 LoW (1889)), v. -ade (SthmTb. 12/5 1554 osv.) ((†) ipf. -de SthmTb. 9/11 1569, Därs. 22/5 1570). vbalsbst. -AN (†, Spegel 176 (1712), Schultze Ordb. 1880 (c. 1755)), -ANDE, -ING (†, Serenius (1734; under fine: hemmullings-formular)).
Ordformer
(heijmäl- 1684. hem(b)l- 1526—1660 (: fryhemble). hemmol- 1569—1666. hemol- 1538—c. 1755 (angivet ss. allm.). hemmul- 1707—1749. hemmull- 1727—1769. hemuhl- 1689—1729. hemul- 1545 osv. hemull- 1629—1647. him(b)l- 1561—1588. hämbl- 1562)
Etymologi
[fsv. hemol(l)a (hemula, hemolda, hem(b)la m. fl. former), överlåta äganderätten till ngt åt ngn, försvara ngt ss. laglig egendom, försvara föryttringen av l. äganderätten till ngt, avledn. av fsv. hemol, adj. (se HEMUL, adj.); jfr d. hjemle, nor. dial. heimla, isl. heimila]
1) (†) (under laga formaliteter) överlåta äganderätten (av ngt till ngn), tillägna (ngn ngt); jfr HEMUL, sbst. 1 d. G1R 11: 382 (1537). Giffwendes .. Heredzhöffdingerne .. fulle macht .. them (dvs. godsen) .. Kon:ge M:t .. hemble och faste. Rääf Ydre 1: 305 (i handl. fr. 1552). Altså hemblade och skötte Welb:te M. Herman förb:de gård. VRP 1643, s. 1122. Serenius EngÅkerm. Fört. 5 (1727). PT 1791, nr 42, s. 4.
2) jur. motsv. HEMUL, sbst. 1: gm bevisning om egen åtkomst mot klander från annans sida skydda äganderätt l. annan rätt till egendom som man sålt l. upplåtit till ngn. Lagförsl. 157 (c. 1609). Jfrån Swerige har man skrifwit att .. Fru Caisa blifwit deraf ivrad att k. Bror welat handla utan hemmulande. KKD 6: 1 (1707). Advokaten 337 (1902). — särsk.
a) (†) med personobj.: gm bevisning om egen åtkomst garantera (ngns) rätt till egendom som man sålt l. överlåtit åt honom. SkrGbgJub. 6: 58 (1587). Om någon hade försålt de Gods, som voro honom på Allodial-Frällse donerade, skulle han vara skylldig att hemmulla köparen. Botin Hem. 2: 201 (1756). Weste (1807).
b) med sakligt obj., med l. utan indirekt personobj.: gm bevisning om egen åtkomst garantera rätt till (egendom som man sålt l. överlåtit) för (köpare osv.). VgFmT II. 1: 26 (i handl. fr. 1526). Wid Auctionen aff alle faste Panter .. Skal Banquen wara wederreedo at hemuhla hwar och en alt hwad som under Auctionen försällies. ResolBancW 1689, § 4. Backman Lags. 1: 137 (1831). Sundén (1885). — särsk. (†) bildl., med reflexivt pron. ss. indirekt obj. At .. the Christne någhot .. måtte haffua .. genom huilket the sådana hans welgerning (dvs. Kristus' död för våra synder) kunde vndfå och sigh medh tronne hemola och tilegna, sijntes honom thenna nyia Måltijdhen (dvs. nattvarden) stichta. LPetri ChrPina E 1 b (1572); jfr 3 o. 4.
3) (†) bevisa sig ha rätt till (ngt); äv. med obj. betecknande köp: framlägga bevis om (köp); jfr 4. Hwadh såsom för(nämn)de Jönss mera hade Opburit, än han hemola kunde, skulle han efter mätz mäns ordom gifue tilbake. BtSödKultH 12: 53 (1595). Christer Jeronimusson .. sitt första kiöp eij heller hemola gitter, och böter .. derföre 3 {marker}. BtÅboH I. 7: 36 (1635). ConsAcAboP 3: 173 (1666). jfr: Detta sätt att hemula sin åtkomst. Kullberg Domaren 216 (1842).
4) (†) (gm åberopande av bevisning om åtkomst) göra anspråk på (ngt); i förb. hemula (jord) under (ett hemman), under anförande av bevisning lägga (jord) till (ett hemman), bevisa att (jord) tillhör (ett hemman); jfr HEMULA SIG TILL. BtFinlH 2: 218 (1588).
5) [jfr motsv. anv. i d.] (föga br.) bildl., motsv. HEMUL, sbst. 2 c: göra (ngt) berättigat, rättfärdiga. (Vissa anmärkningar rörande hären äro berättigade o.) hemulas af folkets intresse för hären, hvari en del af detsamma tjenar. VL 1897, nr 204, s. 4. — särsk. övergående i bet.: utgöra förutsättning l. villkor för (ngt), betinga. Statsmaktens kall och styrka åter hemulas af konsten att infånga och fasthålla så många skattdragande som möjligt, för att ej städerna och byarna skola blifva alldeles insolventa. Hjärne Förg. 101 (1912).
Särsk. förb.: HEMULA SIG TILL. (†) till 4: gm åberopande av bevisning om åtkomst göra anspråk på (ngt). Olaff Larssonn låte kom(m)e sine hemolsmän tilstädes .., eller förlike sigh medt henne; dher icke, må hun effter lagen medtt sworenn witne hemole sigh tompten tiill. SkrGbgJub. 6: 64 (1587). Därs. 93 (1588).
Spoiler title
Spoiler content